I januari 1954 mönstrade jag jungman i m/s Vretaholm, som tillhörde Svenska Amerika Mexico Linjen. Men vi kom aldrig till Mexiko. Någon vecka tidigare, vid jultiden 1953, hade Rederi Transatlantics m/s Oklahoma brutits i två delar och sjunkit på väg till Boston. Två brottsjöar slog in och orsakade en spricka, som gjorde att fartyget bröts itu och sjönk. Besättningen räddades. Nu tog m/s Vretaholm ombord den last till USA som m/s Oklahoma skulle ha skeppat.

STORSTADSHAMN

I USA anlöptes hamnar i miljonstäder, som Philadelphia, Boston och New York. Att komma till  USA  var ett riktigt äventyr, något jag drömt om. Alla häftiga bilar på gatorna, den ena större än den andra. Musik som skvalade dygnet runt från mängder av  radiostationer. Jag festade på hamburgare och Coca-Cola, sådant som var ganska okänt här hemma. Jag köpte Lee jeans och ett par cowboy-boots med färglada skaft. Amerikanska jeans började säljas i Sverige först på 1960-talet.

Från jukeboxar strömmade häftig musik. Elvis Presley hördes ofta i etern, han var på väg att slå igenom på allvar. Jag gick på bio och såg flera bra filmer. Den nakna sporren med James Stewart och Janet Leigh och Storstadshamn med Marlon Brando visades på biograferna.

HEMINGWAY PÅ BESÖK

Den sista hamnstaden var Norfolk där vi lastade kol. Det blev en gropig resa över Atlanten och en hel del övertid. Fartyget skulle vara rent och snyggt när vi lade till i Göteborg och vi jungmän fick ägna en del av frivakterna åt att vaska vitfärg. Några månader efter att jag mönstrat av hade man ett celebert besök på Vretaholm. Den 4 januari 1955 då båten låg i Havanna var 1954 års nobelpristagare i litteratur Ernest Hemingway gäst ombord. Han hade fått en personlig inbjudan av skeppsredare Tor-Erland J:son Broström. Hemingway åt lunch ombord och visades runt på fartyget. Kul att ha trampat samma däck som författaren till ”Den gamle och havet”.

Vretaholm byggdes vid Götaverken i Göteborg och levererades till Svenska Amerika Mexiko Linjen 1943. Hon såldes till Rederi AB Timex, Göteborg 1960 och omdöptes till Broholm. Fartyget blev upphugget  i Hsinkana, Kina 1974.

                                    ___________________________________________________________

I FRIHETSGUDINNANS KRONA

Det blev flera besök i New York på 1950-60-talen. En gång när vi låg där med en båt tog jag och en jobbarkompis färjan till frihetsstatyn på Liberty Island. Vi knallade de 377 trappstegen längs en smal trappa upp till frihetsgudinnans krona och därifrån blickade vi ut över Hudsonfloden och hamninloppet där vi kommit med båten några dagar tidigare. Turismen var i sin linda och vi behövde inte stå i någon kö. Numera får man boka biljetter flera månader i förväg om man vill besöka gudinnans krona, där bara ett tiotal personer får plats samtidigt.

Av bara farten åkte vi upp i Empire State Building, som då var världens högsta byggnad, och från utsiktsplatsen på 86:e våningen lät vi oss imponeras av de storslagna vyerna över staden och av trafikmyllret på Manhattan.

När båten låg i  New York tog man ibland tunnelbanan in till Manhattan, men mestadels kom man inte längre än till Ottos Bar, ett populärt vattenhål för skandinaviskt sjöfolk i Brooklyn.

                        ________________________________________________________

MINOR OCH  SJUNKBOMBER

Jag hade en kortare törn i m/s Waria, som tillhörde Stockholms Rederi AB Svea. Hon var byggd på Öresundsvarvet i Landskrona 1938. När kriget bröt ut året därpå byggdes hon om till hjälpkryssare för marinens räkning och utrustades med två kanoner samt sjunkbomber och minor. När kriget var slut 1945 återlämnades hon till Svearederiet och omdöptes till Waria. Enligt Fakta om Fartyg såldes hon till Jugoslavien 1961 och efter många turer blev hon upphuggen i Rijeka 1985. När jag var ombord som motorman 1956 gick Waria i Nord- och Östersjöfart.