I januari 1954 mönstrade jag jungman i m/s Vretaholm, som tillhörde Svenska Amerika Mexico Linjen. Men vi kom aldrig till Mexico. Någon vecka tidigare, vid jultiden 1953, hade Rederi Transatlantics m/s Oklahoma brutits i två delar och sjunkit på väg till Boston. Två brottsjöar slog in och orsakade en spricka, som gjorde att fartyget bröts itu och sjönk. Besättningen räddades. Nu tog m/s Vretaholm ombord den last till USA som Oklahoma skulle ha skeppat.
STORSTADSHAMN
I USA anlöptes hamnar i miljonstäder, som Philadelphia, Boston och New York. Att komma till USA var ett riktigt äventyr, något jag drömt om. Musiken skvalade dygnet runt från populära radiostationer. I Sverige skulle vi inte få uppleva något liknande förrän Radio Nord 1961 började sina sändningar. 
Jag festade på hamburgare och Coca-Cola, sådant som fortfarande var ganska okänt här hemma. Det skulle dröja nästan 20 år innan McDonalds öppnade sin första restaurang i Sverige, den på Kungsgatan 4 i Stockholm. Jag köpte Lee-jeans och ett par cowboy-boots med färglada skaft. Från jukeboxar strömmade häftig musik. Elvis Presley hördes ofta i etern, han var på väg att slå igenom på allvar. Jag gick på bio och såg flera bra filmer. Den nakna sporren med James Stewart och Janet Leigh och Storstadshamn med Marlon Brando visades på biograferna.
HEMINGWAY PÅ BESÖK
Den sista hamnstaden var Norfolk där vi lastade kol. Det blev en gropig resa över Atlanten och en hel del övertid. Fartyget skulle vara rent och snyggt när vi lade till i Göteborg och vi jungmän fick ägna en del av frivakterna åt att vaska vitfärg. Några månader efter att jag mönstrat av hade man ett celebert besök på Vretaholm. Den 4 januari 1955 då båten låg i Havanna var 1954 års nobelpristagare i litteratur Ernest Hemingway gäst ombord. Han hade fått en personlig inbjudan av skeppsredare Tor-Erland J:son Broström. Hemingway åt lunch ombord och visades runt på fartyget. Kul att ha trampat samma däck som författaren till ”Den gamle och havet”.
___________________________________________________________
I HUVUDET PÅ FRIHETSGUDINNAN
Det blev flera besök i New York på 1950-60-talen. En gång när vi låg där med en båt tog jag och en kompis färjan till frihetsstatyn på Liberty Island. Vi knallade de 377 trappstegen längs en smal trappa upp till frihetsgudinnans krona och därifrån blickade vi ut över hamninloppet där vi kommit med båten några dagar tidigare.
Turismen var i sin linda och vi behövde inte stå i någon biljettkö. Numera får man boka biljetter långt i förväg. Av bara farten åkte vi upp i Empire State Building och från utsiktsplatsen på 86:e våningen impades vi av de storslagna vyerna och av trafikmyllret på Manhattan.
När båten låg i New York tog man ibland tunnelbanan in till Manhattan, men mestadels kom man inte längre än till Ottos Bar, ett populärt vattenhål för skandinaviskt sjöfolk i Brooklyn.
________________________________________________________
MINOR OCH SJUNKBOMBER
Jag hade en kortare törn i m/s Waria, som tillhörde Stockholms Rederi AB Svea. Hon var byggd på Öresundsvarvet i Landskrona 1938. När kriget bröt ut året därpå byggdes hon om till hjälpkryssare för marinens räkning och utrustades med två kanoner samt sjunkbomber och minor. När kriget var slut 1945 återlämnades hon till Svearederiet och omdöptes till Waria. Enligt Fakta om Fartyg såldes hon till Jugoslavien 1961 och efter många turer blev hon upphuggen i Rijeka 1985. När jag var ombord som motorman 1956 gick Waria i Nord- och Östersjöfart.
När jag var klar med militärtjänsten i mars 1958 mönstrade jag på m/s Barranduna, som låg i torrdocka på Eriksbergs varv. Från Göteborg gick fartyget till Savannah i USA och därefter till Kamaichi i Japan. 
MED SJÖSÄCK OCH PENNA. 