Efter en tid i land mönstrade jag jungman i s/s Aslög. Det gamla ångfartyget var byggt i Krimpen, Holland 1916 och tillhörde Rederi AB Svea i Stockholm. Aslög gick vanligen i Nord- och Östersjöfart men nu var vi ute på en längre resa, ända till Spanien.

Biscayabukten kallas ibland för sjömannens grav på grund av alla skeppsbrott och där låg vi nu och stampade i den grova sjön medan jättelika vågor sköljde över fartyget. Det knakade och gnisslade i skrovet och vattenmassorna spolade oavbrutet över däcket. När stäven rände in i en av dessa enorma vågor blev det tvärstopp och skakningarna fortplantade sig genom hela skrovet och till akterskansen där manskapet höll till. Det var klokt att hålla sig under däck ty risken var annars stor att den oförsiktige skulle spolas överbord.

  ANVÄNDE FOTOGENLAMPOR

Hjälpkärran som producerade elektricitet klarade inte påfrestningarna utan stannade och vi fick plocka fram fotogenlampor ur förrådet. Under de värsta stormdygnen var det svårt att sova. Man fick ta spjärn med armar och ben för att hålla sig kvar i kojen. Ena stunden befann sig akterskeppet långt under vattenytan för att i nästa stund rida på vågtopparna. Då skenade propellern fritt i luften en kort stund och skakningarna nådde sin höjdpunkt. Jag var sjösjuk och undrade i mitt stilla sinne vad jag egentligen hade på sjön att göra. Men Aslög hade ju överlevt två världskrig så hon skulle säkert rida ut även den här stormen, tänkte jag.

MISSHANDEL PÅ KAJEN

Stormen avtog efterhand, vi ökade till full maskin och snart syntes den spanska kusten. Vi tog ombord lots och snart låg vi förtöjda i Bilbao. Det skulle dröja flera år tills charterresorna kommit igång och det kändes avlägset och spännande att komma till Spanien. Det mesta var billigt och en svensk tia räckte länge. General Francos styrde med järnhand och landet var en diktaturstat med hårdföra poliser. En dag hade en ung spanjor gömt sig ombord. Den tilltänkte fripassageraren upptäcktes innan båten avgått. Poliser tog med killen ut på kajen och spöade upp honom. Misshandeln avbröts först när vår kapten ingrep.

FATTIGA AUGUSTA

Det var glada ”gubbar” ombord och i hamnarna hade vi trevligt. I Antwerpen fanns det gott om krogar längs Schipperstraat och Fattiga Augusta och Snus-Maja var två välbesökta ställen. Men det kunde även bli för mycket festande, som den gången i Rouen i Frankrike. När båten  skulle avgå en sen eftermiddag saknades flera ur manskapet. Förste styrman skickade då mig för att hämta dem. Jag tittade in på första schappet och där satt dom, men ingen ville gå ombord. Efter ett tag kom tredje styrman och vi lyckades till slut övertala gubbarna att följa med tillbaka till båten.

LÅNGA TIMMAR PÅ SEINE

När vi sedan gick ut från Rouen fick jag ta första rortörn. När jag sedan skulle bli avlöst fanns det ingen nykter att skicka upp på bryggan så jag fick styra hela natten. Det var tyst och stilla när båten gled fram på floden Seine, mot Engelska kanalen, i fyra-fem knop. Endast lotsens röst bröt tystnaden när han gav sina order. Jag var dödstrött och nickade till ett par gånger. På morgonsidan blev jag avlöst och kunde sova några timmar till nästa vaktavlösning.

SJÖFÖRKLARING I ANTWERPEN

När vi kom till Antwerpen hölls sjöförklaring, en utredning av händelsen, och hela besättningen kallades till förhör. Jag var bland de sista som kallades in. Kapten och ett par belgiska myndighetspersoner satt kring ett bord i salongen. De ville veta varför besättningen inte funnits tillgänglig då fartyget skulle avsegla från Rouen. Jag förklarade som det var att jag blivit skickad att hämta mina skeppskamrater och att jag sedan stått till rors hela natten. Det måste väl ändå tyda på att jag varit nykter, förklarade jag och kapten nickade instämmande. De  som varit på fyllan fick sparken och gick iland  i Malmö, den första svenska hamn vi kom till.

EN SJÖMANS GRAV

En eftermiddag då vi var på väg från Stockholm med s/s Aslög och befann oss i närheten av Almagrundet, strax utanför Stockholms skärgård, hoppade vår andre styrman plötsligt överbord. Maskinen stoppades och en livbåt sattes i sjön. Tredje styrman och ett par matroser hoppade i livbåten och även jag blev beordrad att följa med.

Det blåste en lätt bris men havet var lugnt. Vi började ro åt det håll där styrmannen senast hade setts flyta. Snart upptäcktes att dyvika – den propp som är till för att tillsluta avtappningshålet i botten på båten – saknades och att vatten strömmande in. Jag snappade åt mig styrmans uniformsmössa och använde den som öskar, medan de övriga tätade hålet i botten. När det var gjort rodde vi runt drygt en timme och sökte, dock utan resultat. Då sänktes flaggan på halv stång och resan fortsatte.

Orsaken till den tragiska händelsen var att andre styrman hade druckit alkohol tidigare och när han skulle gå på sitt arbetspass var han inte helt nykter. När han nekades att tjänstgöra på bryggan tog han det drastiska beslutet att hoppa i sjön.

ÖVERLEVDE TVÅ VÄRLDSKRIG

Aslög byggdes i Krimpen, Holland 1916. Maskineriet bestod av en 3-cyl. Alblasserdam ångmaskin med en effekt på 900 ihk. Farten uppgick till tio knop. I december 1916 avgick s/s Aslög mot Baltimore, USA på sin första resa. Hon hamnade utanför ubåtsblockaden i Nordsjön och tvingades 1917-1918 utföra fraktfart för de allierade. Åren 1937-1945 gick Aslög i svensk kustfart. På våren 1943 gick hon på grund vid Vikstens fyr i närheten av Landsort. Neptunbolaget lyckades få loss fartyget som togs in till Finnboda varv för reparation. Ett halvår senare var Aslög åter i  trafik. I april 1937 såldes hon till ett rederi i Liberia och blev omdöpt till Torgu. Det gamla ångfartyget slutade sina dagar 1962 då det såldes till belgiska upphuggare i Brügge.

Aslögs systerbåt s/s Gunlög byggd 1917, sänktes av ett brittiskt bombplan 1941 på resa Oxelösund-Rotterdam. Besättningen räddades.