Huset dit vi flyttade var gammalt och omodernt. På vintern kom kylan krypande genom de dåligt isolerade väggarna och det blev väldigt kallt. Vedspisen i köket var den enda värmekällan. När jag kom hem från skolan skulle jag passa småsyskonen, hugga ved och hämta vatten. Vattnet hämtades från en källåder några hundra meter bort. Jag brukade sitta på en sten och vänta medan det klara källvattnet sakta porlade fram ur berget och fyllde hinkarna.

FISKE FÖR HELA SLANTEN

Sommartid var det fiske för hela slanten. Det fanns flera vattendrag i närheten av byn där jag brukade fiska. Jag fångade öring och harr i bäckar och åar och metade abborre i sjöarna. Ibland var fisken riktigt på hugget och då kunde jag dra upp flera fina öringar. Fisk var ett välbehövligt tillskott på matbordet och det var lättare att slippa ifrån andra sysslor när jag fiskade. Ibland var jag borta större delen av dagen och mot kvällen återvände en trött men stolt 13-åring med sin fångst.

    SÄLLSKAPLIG LAVSKRIKA

Några kilometer hemifrån fanns det en bäck med gott om öring. Bäcken kantades av knotig dvärgbjörk och runt omkring fanns kärr och mossar och marig tallskog. När jag tog fram min matsäck, ofta en dubbel limpmacka med prickig korv, fick jag  sällskap av den orädda lavskrikan, som tiggde en smakbit. Ljudet från den porlande bäcken var rogivande och dit gick jag ofta för att få vara ensam med mina tankar och drömmar. 

DRÄNG MED LÄSHUVUD

I april 1950 flyttade vi till Lillhärdal, en tätort tre mil från Sveg i Härjedalen. I juni var jag klar med den sjuåriga folkskolan och det var dags att börja fundera på framtiden. Läraren hade antytt att jag hade läshuvud men i gubbens värld var det bara kroppsarbete som räknades. Han skulle fixa jobb åt mig som bonddräng, om jag inte själv skaffade mig ett arbete. Nu gällde det att handla snabbt för dräng tänkte jag inte bli. Det fanns en värld bortom hembyn som lockade.

14-ÅRING SÖKER ARBETE

Sagt och gjort. Jag satte in en platsannons i tidningen Härjedalen, fick svar på annonsen och började veckan därpå att jobba som springpojke hos Svegs Livsmedel. Lönen var 120 kronor i månaden och fria måltider. Min första ”egna” bostad var ett möblerat rum som jag delade med en bagarlärling. Vi betalade 40 kronor var i månadshyra.

Företaget hade en kött- och charkuteributik i Svegs centrum och i Kåkstan, en bit utanför centrum, ett slakteri där man även förädlade köttet. Butiken saknade kylrum så jag fraktade kött-och charkvaror på en trehjulig transportcykel från slakteriet till butiken.

KORVAR OCH LÅRKLUMPAR

Det var lådor och kartonger med korvar, syltor och pastejer och en rejäl lårklump som fröken Hjelm i butiken malde köttfärs av. Det som inte såldes under dagen skulle tillbaka till slakteriet och in i kylrummet. Den mesta tiden gick åt till att köra hem varor till kunder och att skicka paket med kött och chark till butiker  i byarna runt Sveg.

_______________________________________________________________________________

UPPTÄCK DINA RÖTTER!

Är du intresserad av släktforskning? Då ska du besöka min dotter Helena Wijks blogg. Hon är magister i religionsvetenskap och forskar bland annat om de nordiska häxprocesserna och förkristen folktro. Helena har släktforskat i flera år och har mycket att berätta på sin blogg: https://helenawijk.com

________________________________________________________________________________