Casablanca

ÖVERFALLEN AV RÅNARE

Vintern närmade sig och det gällde att snabbt mönstra på en båt och försvinna söderut mot varmare trakter. I slutet av november tog jag hyra på Svenska Orientlinjens m/s Thuleland. Hon var var byggd i Tyskland och sjösatt 1955, året innan jag kom ombord. Det innebar en helt annan standard på besättningens utrymmen än vad jag var van vid från de gamla båtarna.

thuleland_1955_1
M/S Thuleland  trafikerade ett oroligt hörn av världen. Vykort, Peter Asklanders samling.

Fartyget trafikerade ett oroligt hörn av världen. Engelsmän och fransmän bombade egyptiska städer för att förhindra en nationalisering av Suezkanalen och i Algeriet pågick ett utdraget befrielsekrig. Tunisien och Marocko hade nyss blivit självständiga stater. Det fanns ett pyrande hat och utlänningar fick var på sin vakt. Därför borde jag inte ha gått ut ensam i Casablanca.
En kväll när jag promenerade på en gata mötte jag en ung man som bad om en cigarrett. Vi växlade några ord på engelska, jag berättade att jag var svensk sjöman och jag gav honom några Chesterfield. När jag kom en bit längre ned på gatan blev jag överfallen av ett gäng ungdomar och indragen i en port. Ungdomarna skulle till att muddra mig när mannen, som nyss fått cigarretterna, kom springande. Det blev en kort ordväxling på arabiska och ungdomarna lät mig gå. Det lönar sig att dela med sig ibland.

KALKONER TILL MALTA

Från Casablanca fortsatte resan till Malta. Det var juletid och lasten bestod av kalkoner. Julaftonen firade vi till sjöss och på juldagens morgon anlöpte vi Valletta. Nyårsaftonen firades på barerna i Pireus och på nyårsdagen fortsatte vår resa till Kreta där vi lastade apelsiner.  Det här var innan turisterna hade upptäckt Kreta och folk var fortfarande ovanan att se utlänningar. Jag minns att vi blev uttittade när vi gick i land på ön. Från Medelhavet satte vi kurs hemåt och anlände till Malmö den 18 februari. När jag lämnade båten hade jag inget bagage att släpa på. Resväskan hade stulits och på Stockholms central några månader tidigare kläderna på kroppen var allt jag ägde. Kvällen tillbringade jag på en trevlig restaurang och vid midnatt klev jag på tåget mot Karlskrona. Det var nämligen dags att göra värnplikten som flottist på bataljon Sparre. Thuleland sprang läck och sjönk i oktober 1982 men då hade jag för länge sedan lämnat sjön.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s