Ett litet kafé

Bagaren och jag 1938.

På ett litet kafé i byn Glöte i Härjedalen tillbringade jag mina första levnadsår. Min mor var 25 år och ogift. Hon arbetade som servitris och skötte hushållet hos en bagare. Kaféet var inrymt i en äldre träkåk och i huset fanns ett bageri som försåg serveringen med bröd. Det pågick omfattande skogsavverkningar runt byn. En  kraftig höststorm hade fällt mängder med träd, som skogsarbetare från olika delar av Sverige nu höll på att såga upp.

Kaféet var en populär träffpunkt och där samlades skogshuggarna på sin fritid. Karlarna drack kaffe, ibland spetsat med ”skogsstjärnan”, skämtade och skrattade. Tobaksröken låg tät. I denna frejdiga miljö tog jag mina första stapplande steg.

IMG_1440
Svegs järnvägsstation där jag klev på tåget. Egen bild.

RYMLING PÅ TÅG

Jag var tydligen en livlig krabat för en dag begav jag mig ut i ”stora världen” på egen hand. Min mamma var tillfälligt bortrest och min mormor Doris Norling, som drev en blomsterhandel i Sveg, skulle under tiden vara både barnvakt åt en ostyrig treåring och sköta sin butik.

B0BEB104-6C93-418C-8E97-3CC6F3BCD6CE_1_201_a
Gillar att åka tåg.

En dag smet jag iväg till järnvägsstationen och lyckades kliva på ett tåg på väg söderut. Snart blev jag upptäckt av konduktören och i Tandsjöborg, efter cirka fem mil, tog resan slut. Jag blev bjuden på saft och bullar och hemskickad med nästa tåg. Mormor mötte på stationen och förmodligen fick jag en välförtjänt uppsträckning.

När bagaren blev sjuk och stängde kaféet fick mamma söka nytt arbete och vi flyttade då till ett samhälle i södra Hälsingland. Vi bodde i en liten stuga några tiotal meter från stora vägen. Stugan saknade vatten och avlopp samt elektricitet. Den enda ljuskällan var en naken karbidlampa som hängde i taket. Det var världskrig och ont om mat. Min syster Åsa var ett och ett halvt år.

 GÅRDFARIHANDLAREN

Mamma var hushållerska hos en gårdfarihandlare, som cyklade runt i byarna med en väska och knackade dörr. Det var en elak person och när han kom hem från sina resor  blev det ofta bråk. Ibland slog han henne medan jag gråtande såg på.

En dag när handlaren var bortrest fick vi besök av en främmande karl. Mamma bjöd på kaffe och fick höra skvaller från stora världen. Den närmaste tiden blev hon uppvaktad och när han friade svarade hon ja. Snart gick flyttlasset till Rätan i Jämtland där han öppnade skomakeri. Året därpå gifte de sig och min syster och jag fick en pappa. Efter ett par år hade familjen utökats med två små pojkar. Snart var det dags att flytta igen, nu till det närbelägna stationssamhället Röjan.

VÅLDSAM STYVFAR

Det skulle visa sig att vår styvfar hade ett mörkt förflutet. Han hade i sitt tidigare liv varit kriminell och suttit flera år i fängelser. När han drack sprit kunde han få häftiga vredesutbrott. De första tre åren höll han sig nykter men sedan söp han sig full allt oftare. Om han kom hem berusad och mamma tillrättavisade honom kunde han bli rasande. Det hände att han kastade ut möbler genom köksfönstret – utan att öppna det. Min syster Åsa och jag fick mycket stryk, aldrig ett vänligt ord. En julafton när han var på fyllan tvingade han oss i säng vid femtiden på eftermiddagen. Den julkvällen grät jag mig till sömns.

 

Öringen hugger

Röjan var ett blomstrande samhälle när vi flyttade dit 1947. Mängder med turister kom med tåg på Inlandsbanan och fortsatte med bussar till vintersportorter i Härjedalen. Det fanns gästgiveri, pensionat, charkuterifabrik och två matbutiker. Dessutom ett bussföretag och en cementfabrik. I samband med nedläggningen av trafiken på Inlandsbanan avfolkades Röjan och 2016 fanns det endast elva fast boende i byn.

C938DA00-32BF-45A7-9299-40DF30B89A14_1_201_a
Öring. Foto: Wikipedia.

Vi bodde i ett äldre hus som saknade all modern utrustning. På vintern kom kylan krypande genom de dåligt isolerade väggarna och det blev väldigt kallt. När jag kom hem från skolan skulle jag passa mina yngre syskon samt bära hem vatten och hugga ved. Vattnet hämtades från en källåder, några hundra meter från vårt hus.

e62587e8a3eee3c802bc6ec77ef2766327b14b2f0b4f7ca7c521d2afb60d4557
Sommartid var det fiske som lockade. Eget foto

TANKAR OCH DRÖMMAR

Sommartid var det fiske för hela slanten. Det fanns många vattendrag i närheten av byn där jag brukade fiska. Jag fångade öring och harr i bäckar och åar och metade abborre i sjöarna. Ibland var fisken riktigt på hugget och då kunde jag dra upp flera fina öringar. Fisk var ett välbehövligt tillskott på matbordet och det var lättare att slippa ifrån andra sysslor när jag fiskade.

Några kilometer hemifrån fanns det ett vattendrag med gott om öring. Bäcken kantades av knotig dvärgbjörk och runt omkring fanns kärr och mossar och marig tallskog. Det var vackert och rofyllt och dit gick jag ofta för att få vara ensam med mina tankar och drömmar. Ibland var jag hemifrån större delen av dagen och mot kvällen återvände en nöjd och stolt 12-åring med sin fångst.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Det fanns gott om öring i bäckar och åar. Eget foto.

I april 1950 flyttade vi till Lillhärdal i Härjedalen. I juni var jag klar med den sjuåriga folkskolan och det var dags att börja fundera på framtiden. Läraren hade antytt att jag hade läshuvud men i farsans värld var det bara kroppsarbete som räknades. Han  skulle ordna jobb som bonddräng om jag inte själv skaffade ett arbete. Nu gällde det att handla snabbt för dräng tänkte jag inte bli.

14-ÅRING SÖKER ARBETE

Jag satte in en annons i tidningen Härjedalen där jag skrev: ”Femtonårig yngling önskar plats”. Jag var ju bara fjorton men ett år hit eller dig borde väl inte göra skillnad. Jag fick svar på annonsen och ett par dagar senare började jag mitt första jobb, som springpojke hos Svegs Livsmedel. Lönen var 120 kronor i månaden och fria måltider. Min första ”egna” bostad var ett möblerat rum som jag delade med en bagare. Vi betalade 40 kronor var i månadshyra.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Här hyrde jag rum.

KORV OCH LÅRKLUMPAR

Företaget hade en kött- och charkuteributik i Svegs centrum och i Kåkstan, en bit utanför centrum, ett slakteri där man även förädlade köttet. Butiken saknade kylrum så jag fraktade kött-och charkvaror på en trehjulig transportcykel från slakteriet till butiken. Det var lådor och kartonger med korvar, syltor och pastejer och en rejäl lårklump som fröken Hjelm i butiken malde köttfärs av. Det som inte såldes under dagen skulle tillbaka till slakteriet och in i kylrummet. Den mesta tiden gick åt till att köra hem varor till kunder och att skicka paket med kött och chark till butiker  i byarna runt Sveg.

                                     _____________________________________                                   

DOFT AV NYSLAGET HÖ

En junivecka i mitten på 1950-talet hjälpte jag till med slåttern på en bondgård i Härjedalen. Det var en trevlig och minnesrik upplevelse, som säkert många äldre har varit med om. Då var slåttern fortfarande ett manuellt arbete.

52FE3C60-6C5B-4A3D-94D9-F41721FF93B1_1_105_c
Det doftade gott av nyslaget hö. Eget foto.

Efter en rejäl frukost begav vi oss ut på åkern. Bonden körde slåttermaskinen och vi andra gick efter och räfsade och hässjade. Alla på gården deltog i arbetet med liv och lust.

AE34F8E8-FC7F-4146-9981-7EB9B6F6E9BC_4_5005_c
Svagdricka.

Solen strålade från en klarblå himmel och det doftade gott av nyslaget hö. Ett populärt avbrott var när bondmoran kom ut på åkern med kaffekorg och en flaska med kall svagdricka.

Det inträffade total solförmörkelse medan vi höll på med slåttern.Den 30 juni 1954 blev det mörkt mitt på dagen och fåglarna tystnade. Det blev stor uppståndelse och folk stod med solsäkra glas och kisade mot himlen. Även jag skaffade ett mörkt glas och betraktade fenomenet. Det gällde att passa på, nästa totala solförmörkelse inträffar inte förrän år 2126.