På bataljon Sparre i örlogsstaden Karlskrona bodde alla i stora sovsalar. I tvättrummen fanns det bara kallt vatten. Den första tiden var det exercis från morgon till kväll. Roddövningar i den vackra skärgården var välkomna avbrott. Att skjuta med k-pist och kasta  handgranater satte nerverna på helspänn och att hoppa från en tio meter hög trampolin ner i en bassäng var annat som påverkade adrenalinet. Den första tiden, innan vi lärt oss det mest elementära, fick vi vistas på kasernen. När vi kunde hälsa med en godkänd honnör och uppföra oss som riktiga soldater fick vi gå ut på stan. 

SOMMAR PÅ SJÖMÄTARE

Efter några veckor i Karlskrona blev jag placerad på sjömätningsfartyget Gustaf af Klint. Fartyget agerade på uppdrag av Sjöfartsverket men bemannades av flottans personal. Efter en tur till Västkusten gick fartyget upp till Norra kvarken, ett område i norra Östersjön, där sjömätningen skulle utföras. Fyra mindre motorbåtar svarade för sjömätningen. De hade all modern utrustning som behövdes för att mäta havsdjup. Uppgifterna sammanställdes sedan ombord på moderfartyget. På nätterna låg vi för ankare i någon skyddad havsvik.  Örnsköldsvik blev vår ”hemmahamn” och dit kom vi varje fredagseftermiddag och låg kvar till måndagsmorgon. 

  FLYTANDE SERVERING

När hösten kom lades fartyget i malpåse och manskapet från Gustaf af Klint fick göra resten av värnplikten på Skeppsholmen. Vid Galärvarvet på Djurgården låg en utrangerad torpedbåt som skulle skrotas och där hade vi sysselsättning  hela vintern. Det blev promenader mellan Skeppsholmen och Djurgården flera gånger om dagen, vid mat- och kafferaster och inte mycket tid över till arbete. I mars 1958 var det muckardags efter 15 månaders värnplikt.

Gustaf af Klint byggdes på Finnboda varv 1941. Hon var verksam som sjömätare till 1980. Fartyget såldes och blev flytande servering och turisthärbärge i Stadsgården. Den gamla sjömätaren verkar nu som hotell och vandrarhem vid Söder Mälarstrand i Stockholm. 

HOTELL TEGELHÖGEN

På Skeppsholmen fanns en arrestlokal som skämtsamt kallades hotell Tegelhögen. Där fick jag tillbringa femton dygn för att jag en kväll, lätt berusad, varit i kabyssen  och stekt några ägg. I cellen fanns ett väggfast bord och en stol. En hängmatta fungerade som säng. Den hängde i två krokar rakt över rummet. Klockan sex på morgonen bars hängmattan ut och togs in igen på kvällen. Den som behövde vila på dagen fick göra det på golvet. En liten fönsterglugg högt uppe vid taket släppte in ett blekt dagsljus. Sysslolösheten var värst, dagarna kröp fram. 

LÄTTKLÄDDA DAMER

På söndagarna fick vi vara ute en hel timme i friska luften. På eftermiddagen kom en kyrkans tjänare och delade ut choklad! Efter tio dagars isolering fick man låna böcker. Det fanns bara religiös litteratur i boklådan. Jag valde ”Frid med Gud” av den amerikanske predikanten Billy Graham. Jag blev överraskad när jag upptäckte att någon rivit sönder en tidning med lättklädda damer, Pin Up, och lagt in de lösa sidorna i boken. Nu kunde jag både läsa om pinuppornas erotiska äventyr och söka andlig vägledning. Hade vakterna upptäckt de lösa sidorna hade jag riskerat att få påbackning av straffet.

Flottan lämnade Skeppsholmen 1969 och Moderna Museet har använt de gamla arrestlokalerna sedan dess.