Rånare i Casablanca

Vintern närmade sig och det gällde att snabbt mönstra på en båt och försvinna söderut mot varmare trakter. I slutet av november tog jag hyra på Svenska Orientlinjens m/s Thuleland. Hon var var byggd i Tyskland och sjösatt 1955, året innan jag kom ombord. Det innebar en helt annan standard på besättningens utrymmen än vad jag var van vid från de gamla båtarna. Fartyget trafikerade ett oroligt hörn av världen. Engelsmän och fransmän bombade egyptiska städer för att förhindra en nationalisering av Suezkanalen och i Algeriet pågick ett utdraget befrielsekrig. Tunisien och Marocko hade nyss blivit självständiga stater. Det fanns en ovilja mot utlänningar och därför borde jag inte ha gått ensam en mörk kväll  i Casablanca.

På gatan mötte jag en ung man som bad om en cigarrett. Vi växlade några ord på engelska, jag berättade att jag var svensk sjöman och jag gav honom några Chesterfield. När jag kom en bit längre ned på gatan blev jag överfallen av några yngre män och indragen i en port. Männen skulle just till att råna mig när mannen, som nyss fått cigarretterna, kom springande. Det blev en kort ordväxling på deras språk och ungdomarna lät mig gå. Det lönar sig att dela med sig ibland.

Från Casablanca fortsatte resan till Malta. Det var juletid och en del av lasten bestod av kalkoner. Julaftonen firade vi till sjöss och på juldagens morgon anlöpte vi Valletta. Nyårsaftonen firades i Pireus och på nyårsdagen fortsatte resan till Kreta för att lasta citrusfrukter. Från Medelhavet satte vi kurs hemåt och anlände till Malmö den 18 februari. När jag lämnade båten hade jag inget bagage att släpa på. Resväskan hade stulits på Stockholms central några månader tidigare och kläderna på kroppen var allt jag ägde. Kvällen tillbringade jag på en trevlig restaurang och vid midnatt klev jag på tåget mot Karlskrona. Det var nämligen dags att göra värnplikten som flottist på bataljon Sparre. Thuleland (på bilden ovan) sprang läck och sjönk i oktober 1982 men då hade jag för länge sedan lämnat sjön.

Mäter havsdjup

På bataljon Sparre bodde alla i stora sovsalar. I tvättrummen fanns det bara kallt vatten. Det var exercis från morgon till kväll. De första tio dygnen, innan vi lärt oss det mest elementära, var vi instängda på regementet. När vi lärt oss hälsa fick vi gå ut på stan.

Efter några veckor i Karlskrona blev jag placerad på sjömätningsfartyget Gustaf af Klint. Fartyget agerade på uppdrag av Sjöfartsverket men bemannades av flottans personal. Efter en tur till Västkusten gick fartyget upp till Norra kvarken, ett område i norra Östersjön, där sjömätningen skulle utföras. Fyra mindre motorbåtar svarade för sjömätningen. De hade all modern utrustning som behövdes för att mäta havsdjup. Uppgifterna sammanställdes sedan ombord på moderfartyget. På nätterna låg vi för ankare i någon skyddad havsvik.  Örnsköldsvik blev vår ”hemmahamn” och dit kom vi varje fredagseftermiddag och låg kvar till måndagsmorgon.

skepp
Gustaf af Klint besöker Vasa, Finland 1957. 

När hösten kom lades båten i ”malpåse” och jag fick göra resten av värnplikten på Skeppsholmen. Vid Galärvarvet på Djurgården låg en gammal torpedbåt som skulle skrotas. Där arbetade manskap från Gustaf af Klint hela vintern. Vi gick mellan Skeppsholmen och Djurgården flera gånger om dagen och det blev inte mycket tid över till arbete. Gustaf af Klint byggdes på Finnboda varv 1941. Hon var verksam som sjömätare till 1980. Fartyget såldes och blev flytande servering och turisthärbärge i Stadsgården i Stockholm.

HOTELL TEGELHÖGEN

På Skeppsholmen fanns en arrestlokal som skämtsamt kallades hotell Tegelhögen. Där fick jag tillbringa femton dygn för att jag en kväll, lätt berusad, hade varit i kabyssen och stekt några ägg. I cellen fanns ett väggfast bord och en stol. En hängmatta fungerade som säng. Den hängde i två krokar rakt över rummet. Klockan sex på morgonen bars hängmattan ut och togs in igen på kvällen. Den som behövde vila på dagen fick göra det på golvet. En liten fönsterglugg högt uppe vid taket släppte in ett blekt dagsljus. Sysslolösheten var värst, dagarna kröp fram. En av vakterna var illa omtyckt. Han strävade efter att göra vistelsen i arresten så obehaglig som möjligt. Fick han en chans att jävlas så gjorde han det.

IMG_1506
Arresten på Skeppsholmen. Foto: SFV.

På söndagarna fick vi vara ute en hel timme i friska luften. På eftermiddagen kom en kyrkans tjänare och delade ut choklad! Efter tio dagars isolering fick man låna böcker. Det fanns bara religiös litteratur i boklådan. Jag valde ”Frid med Gud” av den amerikanske predikanten Billy Graham. Det visade sig vara ett bra val. Någon hade nämligen rivit sönder en tidning med vackra damer, Pin Up, och lagt in de lösa sidorna i boken. Flottan lämnade Skeppsholmen 1969 och Moderna Museet har använt de gamla arrestlokalerna sedan dess.

IMG_0069
Minnen från tiden som flottist 1957-1958.