bataljon Sparre

Vintern närmade sig och det gällde att snabbt mönstra på en båt och försvinna söderut mot varmare trakter. I slutet av november tog jag hyra på Svenska Orientlinjens m/s Thuleland. Hon var var byggd i Tyskland 1955, året innan jag kom ombord.

Fartyget trafikerade ett oroligt hörn av världen. Engelsmän och fransmän bombade egyptiska städer för att förhindra en nationalisering av Suezkanalen och i Algeriet pågick ett utdraget befrielsekrig. Marocko hade nyligen blivit självständigt. Det fanns en ovilja mot utlänningar och därför borde jag inte ha gått ensam en mörk kväll i Casablanca.

NÄRA ATT BLI RÅNAD

På gatan mötte jag en kille som bad om en cigarrett. Vi växlade några ord på engelska, jag förklarade att jag var svensk sjöman och gav honom några cigaretter. När jag kom en bit längre ned på gatan blev jag överfallen av några yngre män och indragen i en port. Männen skulle just till att råna mig när killen som jag nyss pratat med kom springande. Det blev en kort ordväxling innan männen lite motvilligt lät mig gå.

6315C06F-5D0E-4848-AF42-8D3A6ABDC4BD_4_5005_c — M/S Thuleland Svenska Orientlinjen. Foto: Kommandobryggan.

BEIRUT BLOMSTRADE

I övrigt fick man vara på sin vakt när man gick i land i flera länder i Mellanöstern. I Latakia i Syrien fick vi inte lämna båten, det ansågs för riskfyllt. Beirut var däremot en blomstrande stad, ett finansiellt centrum med oräkneliga barer, nattklubbar och restauranger. Själv avstod jag från det hektiska nöjeslivet, men några barrundor blev det. Jag minns att jag gick på bio och såg ”Trapets” med Burt Lancaster och Gina Lollobrigida i huvudrollerna.

Från Casablanca fortsatte resan till Malta. Det var juletid och en del av lasten bestod av danska kalkoner. Julafton firades till sjöss och på juldagens morgon anlöpte vi Valetta. En trevlig nyårsafton blev det i Pireus och på nyårsdagen fortsatte resan till Kreta för att lasta citrusfrukter hem till Sverige.

FLOTTAN KALLADE

När jag lämnade båten i Malmö hade jag inget bagage att släpa på. Resväskan hade stulits på Stockholms central några månader tidigare och kläderna på kroppen var allt jag ägde. Kvällen tillbringade jag på en trevlig restaurang och vid midnatt klev jag på tåget till Karlskrona för att göra värnplikten på bataljon Sparre. Thuleland sprang läck och sjönk i oktober 1982 men då hade jag för länge sedan lämnat sjön.

På bataljon Sparre bodde alla i stora sovsalar. I tvättrummen fanns det bara kallt vatten. Den första tiden var det exercis från morgon till kväll. Roddövningar i den vackra skärgården var välkomna avbrott. Att skjuta med k-pist och kasta handgranater satte nerverna på helspänn. Och att tvingas hoppa från en tio meter hög trampolin ner i en bassäng eller att testa att gasmasken höll tätt var annat som påverkade adrenalinet. De första tio dygnen innan vi lärt oss det mest elementära, var vi instängda på kasernen. När vi kunde hälsa med en godkänd honnör fick vi gå ut på stan.

FIN SOMMAR PÅ SJÖMÄTARE

Efter några veckor i Karlskrona blev jag placerad på sjömätningsfartyget Gustaf af Klint. Fartyget agerade på uppdrag av Sjöfartsverket men bemannades av flottans personal. Efter en tur till Västkusten gick fartyget upp till Norra kvarken, ett område i norra Östersjön, där sjömätningen skulle utföras. Fyra mindre motorbåtar svarade för sjömätningen. De hade all modern utrustning som behövdes för att mäta havsdjup. Uppgifterna sammanställdes sedan ombord på moderfartyget. På nätterna låg vi för ankare i någon skyddad havsvik. Örnsköldsvik blev vår ”hemmahamn” och dit kom vi varje fredagseftermiddag och låg kvar till måndagsmorgon. Det var en skön och minnesrik sommar.

BLEV FLYTANDE SERVERING

När hösten kom lades båten i ”malpåse” och jag fick göra resten av värnplikten på Skeppsholmen. Vid Galärvarvet på Djurgården låg en gammal torpedbåt som skulle skrotas. Där arbetade manskap från Gustaf af Klint hela vintern. Vi gick mellan Skeppsholmen och Djurgården flera gånger om dagen och det blev inte mycket tid över till arbete. Gustaf af Klint byggdes på Finnboda varv 1941. Hon var verksam som sjömätare till 1980. Fartyget såldes och blev flytande servering och turisthärbärge i Stadsgården. Gustaf af Klint finns nu vid Söder Mälarstrand i Stockholm.

HOTELL TEGELHÖGEN

På Skeppsholmen fanns en arrestlokal som skämtsamt kallades hotell Tegelhögen. Där fick jag tillbringa femton dygn för att jag en kväll, lätt berusad, varit i byssan och stekt några ägg. I cellen fanns ett väggfast bord och en stol. En hängmatta fungerade som säng. Den hängde i två krokar rakt över rummet. Klockan sex på morgonen bars hängmattan ut och togs in igen på kvällen. Den som behövde vila på dagen fick göra det på golvet. En liten fönsterglugg högt uppe vid taket släppte in ett blekt dagsljus. Sysslolösheten var värst, dagarna kröp fram.

På söndagarna fick vi vara ute en hel timme i friska luften. På eftermiddagen kom en kyrkans tjänare och delade ut choklad! Efter tio dagars isolering fick man låna böcker. Det fanns bara religiös litteratur i boklådan. Jag valde ”Frid med Gud” av den amerikanske predikanten Billy Graham. Det visade sig vara ett bra val. Någon hade nämligen rivit sönder en tidning med vackra damer, Pin Up, och lagt in de lösa sidorna i boken. Flottan lämnade Skeppsholmen 1969 och Moderna Museet har använt de gamla arrestlokalerna sedan dess.

Minnen från tiden som flottist 1957-1958. Muckarkam för att räkna dagarna fram till utryckning samt mössband.

MED SJÖSÄCK OCH PENNA.

Etikett: bataljon Sparre

Oroligt i Orienten