Världen är bra liten! Det insåg den gången i Melbourne, Australien då jag stötte ihop med en ”gammal bekant”.  Min mamma arbetade på ett kafé i byn Glöte i Härjedalen när jag var liten. Det pågick stora skogsavverkningar runt byn och karlar från olika delar av Sverige jobbade med skogsarbete. På fritiden samlades många på kaféet. Jag var två år 1938 och sprang runt och busade med gästerna.

Tjugo år senare var jag motorman i m/s Barranduna och låg med båten i Melbourne. En eftermiddag när jag var ledig och hade varit till svenska konsulatet och förnyat mitt pass, slank jag in på en pub för att ta ett glas. Där kom jag i samspråk med en karl som också var sjöman. Efter en kort pratstund kom vi underfund med att vi båda var svenskar. När mannen fick höra att jag var från Härjedalen berättade han att han 1938 hade arbetat som skogsarbetare där.

”Skogsarbetarna bodde i en by som hette Glöte”, berättade han. ”I byn fanns ett kafé där vi brukade träffas. Jag minns att servitrisen hette Margit och att hon hade en liten pojke som hette Björn”. Gissa om mannen blev förvånad när jag berättade att den pojken var jag.