Ett litet kafé

Bagaren och jag 1938.

På ett litet kafé i byn Glöte i Härjedalen tillbringade jag mina första levnadsår. Min mor var 25 år och ogift. Hon arbetade som servitris och skötte hushållet hos en bagare. Kaféet var inrymt i en äldre träkåk och i huset fanns även ett bageri.

Det pågick omfattande skogsavverkningar runt byn. En  kraftig höststorm hade fällt mängder med träd, som skogsarbetare från olika delar av Sverige nu höll på att såga upp. Kaféet var en populär träffpunkt och där samlades skogshuggarna på sin fritid. Karlarna drack kaffe, ibland spetsat med ”skogsstjärnan”, skämtade och skrattade. Tobaksröken låg tät. I denna frejdiga miljö tog jag mina första stapplande steg.

B38A8080-39EA-4D30-81A4-AEE0C6F59058
Svegs järnvägsstation där jag steg på tåget. Eget foto.

RYMLING PÅ TÅG

Jag var tydligen en livlig krabat för en dag begav jag mig ut i ”stora världen” på egen hand. Min mamma var tillfälligt bortrest och min mormor Doris Norling, som drev en blomsterhandel i Sveg, skulle under tiden vara både barnvakt åt en ostyrig treåring och sköta sin butik.En dag smet jag iväg till järnvägsstationen och lyckades kliva på ett tåg på väg söderut. Snart blev jag upptäckt av konduktören och i Tandsjöborg, efter cirka fem mil, tog resan slut. Jag blev bjuden på saft och bullar och hemskickad med nästa tåg. Mormor mötte på stationen och förmodligen fick jag en välförtjänt uppsträckning.

B0BEB104-6C93-418C-8E97-3CC6F3BCD6CE_1_201_a
Gillar att åka tåg.

När bagaren blev sjuk och stängde kaféet fick mamma söka nytt arbete och vi flyttade då till ett samhälle i södra Hälsingland. Vi bodde i en liten stuga några tiotal meter från stora vägen. Stugan saknade vatten och avlopp samt elektricitet. Den enda ljuskällan var en naken karbidlampa som hängde i taket. Det var världskrig och ont om mat. Min syster Åsa var ett och ett halvt år.

 GÅRDFARIHANDLAREN

Mamma var hushållerska hos en gårdfarihandlare, som cyklade runt i byarna med en väska och knackade dörr. Det var en elak person och när han kom hem från sina resor och mamma avvisade hans närmanden, blev det ofta bråk. Ibland slog han henne medan jag gråtande såg på.

En dag när handlaren var bortrest fick vi besök av en främmande karl. Mamma bjöd på kaffe och fick höra skvaller från stora världen. Den närmaste tiden blev hon uppvaktad och när han friade svarade hon ja. Snart gick flyttlasset till Rätan i Jämtland där han öppnade skomakeri. Året därpå gifte de sig och min syster och jag fick en pappa. Efter ett par år hade familjen utökats med två små pojkar. Snart var det dags att flytta igen, nu till det närbelägna stationssamhället Röjan.

VÅLDSAM STYVFAR

Det skulle visa sig att vår styvfar hade ett häftigt humör. När han drack sprit kunde han ilskna till och få våldsamma vredesutbrott. De första åren höll han sig nykter men sedan söp han sig full allt oftare. När han kom hem berusad och mamma tillrättavisade honom kunde han bli rasande. Min syster Åsa och jag fick mycket stryk, sällan ett vänligt ord. En julafton när han var på fyllan tvingade han oss i säng vid femtiden på eftermiddagen. Den julkvällen grät jag mig till sömns.

 

Har det hänt nåt?

Det var stor skillnad att vara motorman i ett fartyg och att jaga nyheter på en dagstidning. En tuff utmaning då jag saknade den rätta utbildningen. Livserfarenhet är också bra hade Ingemar Garpe sagt när han anställde mig. Jag kunde hantera en skrivmaskin och ta skapliga bilder med  småbildskameran. Nu gällde det lära sig jobbet från grunden och att bli en bra nyhetsreporter. Att vara i händelsernas centrum var något nytt och spännande.

E1195086-31FD-4238-A473-11A2B008910E

 BOKSLUT I KALMAR  

För att bättre kunna bevaka lokala företag och skriva om deras verksamhet anmälde jag mig till en kurs i företagsekonomi, som arrangerades av institutionen för fortbildning av journalister – FOJO – i Kalmar. Där fick jag bland annat läsa årsredovisningar och lära mig förstå nyckeltal och bokslutsdispositioner. Kursen bidrog till att väcka mitt intresse för värdepapper och jag gick en kurs i aktiekunskap. De närmast åren försökte jag lära mig så mycket som möjligt om svenskt näringsliv.

SKREV BÖRSKRÖNIKOR

Efter några år kom jag till näringslivsredaktionen på VLT. Där skrev jag om det mesta som rörde näringsliv och privatekonomi. Från industrikoncernen ABB:s svenska huvudkontor i Västerås kom ofta nyheter som platsade på tidningens näringslivssidor. Percy Barnevik var företagets verkställande direktör under en händelserik period. Jag hade lärt mig en del om aktier och värdepapper så när redaktionschef Kjell Sigerud föreslog att vi skulle ha en börskrönika i tidningen erbjöd jag mig att skriva en sådan. Mina krönikor uppskattades och jag fortsatte att skriva en varje vecka tills jag lämnade tidningen.616F3E7B-51CA-42E1-957F-7F0129272D17_1_105_c

DAGLIGVARUHANDEL

Efter 23 år på VLT var det dags att byta arbetsgivare. Då ringde chefredaktör Åke Bergholm på tidningen ICA-nyheter och erbjöd mig jobb. Det var en bred facktidning för dagligvaruhandeln och arbetet var intressant och omväxlande. Jag arbetade på tidningen under en händelserik period. ICA-handlarnas nya butiksdatasystem utvecklades under 1990-talet och butikerna utrustades med elektroniska prisetiketter på hyllkanterna. Då lanserades även ICA kundkort. Det gällde att vara uppdaterad och påläst. Jag skrev också om den första ICA Maxi som öppnade i Linköping 1993, I dag finns det 88 sådana stormarknader.

51AC8C26-6F25-42EE-BF4C-74B13874C170_4_5005_c
Gunnar Dafgård. Foto: Björn Wijk.

TILLVERKAR VÅR MAT

Det finns välskötta familjeföretag som tillverkar maten vi köper i butikerna. Jag var bl.a. hos Leksandsbröd, Spendrups, Löfbergs, Polarkakan, Åbro bryggeri och Dafgårds och gjorde reportage. Hos Dafgårds i Källby fick jag en pratstund med Gunnar Dafgård, en pionjär inom djupfrysta livsmedel. När han var 18 år stod han på torget i Lidköping och sålde kött och charkprodukter. Han startade sedan en fabrik där man producerade färdigmat, kåldolmar och köttbullar och grundade livsmedelsföretaget Dafgårds 1937. ”Försäljningen tog rejäl fart i samband med att den nya frystekniken infördes”, berättade han.

SJÖKAPTEN VID RODRET

Jag besökte Bergendahls i Hässleholm, som bland annat äger City Gross, och träffade då ägarparet Elisabeth och Spiros Mylonopoulo. Vid en trevlig pratstund vid fikabordet berättade makarna att de träffades på Rhodos 1971 då Elisabeth Bergendahl var där på semester. Spiros Mylonopoulo, som är sjökapten från Aten, lärde sig svenska läste till civilekonom i Lund och tog 1987 över rodret i Bergendahls.

En annan trevlig företagsledare som jag träffade var Stefan Persson, då verkställande direktör i Hennes & Mauritz. Intervjun handlade om Galne Gunnar, en lågpriskedja som H&M drev 1988-2000. Vid ett annat tillfälle redogjorde Stefan Persson för koncernens fina resultat och om planerade nyetableringar.

Jag får inte glömma alla trevliga ICA-handlare från Ystad till Karesuando som jag gjorde reportage hos. Eller när jag besökte förre statsministern Thorbjörn Fälldin och bjöds på fika i det trivsamma bondköket hemma i Ramvik.

Med sjösäck och penna.

MED SJÖSÄCK OCH PENNA

Efter nio år på tidningen gick jag i pension. Den närmsta tiden efter pensioneringen ägnade jag åt att nedteckna minnen från tiden till sjöss och om mycket annat. Det resulterade i en bok – Med sjösäck och penna –  som jag lät trycka och dela ut till släkt och vänner. Den kan köpas hos nätbokhandlare, bl.a. Adlibris, Akademibokhandeln och Bokia.com.

 BERÄTTELSEN BLEV FÖLJETONG.

följetong2
Min berättelse gick som julföljetong i tidningen Härjedalen jul och nyår 2019-2020.