Ett litet kafé

Bagaren och jag 1938.

På ett litet kafé i byn Glöte i Härjedalen tillbringade jag mina första levnadsår. Min mor var 25 år och ogift. Hon arbetade som servitris och skötte hushållet hos en bagare. Kaféet var inrymt i en äldre träkåk och i huset fanns ett bageri som försåg serveringen med bröd. Det pågick omfattande skogsavverkningar runt byn. En  kraftig höststorm hade fällt mängder med träd, som skogsarbetare från olika delar av Sverige nu höll på att såga upp.

Kaféet var en populär träffpunkt och där samlades skogshuggarna på sin fritid. Karlarna drack kaffe, ibland spetsat med ”skogsstjärnan”, skämtade och skrattade. Tobaksröken låg tät. I denna frejdiga miljö tog jag mina första stapplande steg.

IMG_1440
Svegs järnvägsstation där jag klev på tåget. Egen bild.

RYMLING PÅ TÅG

Jag var tydligen en livlig krabat för en dag begav jag mig ut i ”stora världen” på egen hand. Min mamma var tillfälligt bortrest och min mormor Doris Norling, som drev en blomsterhandel i Sveg, skulle under tiden vara både barnvakt åt en ostyrig treåring och sköta sin butik.

B0BEB104-6C93-418C-8E97-3CC6F3BCD6CE_1_201_a
Gillar att åka tåg.

En dag smet jag iväg till järnvägsstationen och lyckades kliva på ett tåg på väg söderut. Snart blev jag upptäckt av konduktören och i Tandsjöborg, efter cirka fem mil, tog resan slut. Jag blev bjuden på saft och bullar och hemskickad med nästa tåg. Mormor mötte på stationen och förmodligen fick jag en välförtjänt uppsträckning.

När bagaren blev sjuk och stängde kaféet fick mamma söka nytt arbete och vi flyttade då till ett samhälle i södra Hälsingland. Vi bodde i en liten stuga några tiotal meter från stora vägen. Stugan saknade vatten och avlopp samt elektricitet. Den enda ljuskällan var en naken karbidlampa som hängde i taket. Det var världskrig och ont om mat. Min syster Åsa var ett och ett halvt år.

 GÅRDFARIHANDLAREN

Mamma var hushållerska hos en gårdfarihandlare, som cyklade runt i byarna med en väska och knackade dörr. Det var en elak person och när han kom hem från sina resor  blev det ofta bråk. Ibland slog han henne medan jag gråtande såg på.

En dag när handlaren var bortrest fick vi besök av en främmande karl. Mamma bjöd på kaffe och fick höra skvaller från stora världen. Den närmaste tiden blev hon uppvaktad och när han friade svarade hon ja. Snart gick flyttlasset till Rätan i Jämtland där han öppnade skomakeri. Året därpå gifte de sig och min syster och jag fick en pappa. Efter ett par år hade familjen utökats med två små pojkar. Snart var det dags att flytta igen, nu till det närbelägna stationssamhället Röjan.

VÅLDSAM STYVFAR

Det skulle visa sig att vår styvfar hade ett kriminellt förflutet och att han suttit i fängelse mer än en gång. När han drack sprit kunde han få häftiga vredesutbrott. De första tre åren höll han sig nykter men sedan söp han sig full allt oftare. Om han kom hem berusad och mamma tillrättavisade honom kunde han bli rasande. Min syster Åsa och jag fick mycket stryk, sällan ett vänligt ord. En julafton när han var på fyllan tvingade han oss i säng vid femtiden på eftermiddagen. Den julkvällen grät jag mig till sömns.

 

Nyhetsreporter

Det var stor skillnad att vara motorman i ett fartyg och att jaga nyheter på en dagstidning.  En spännande utmaning, inte minst då jag saknade såväl utbildning som erfarenhet. Jag kunde skriva maskin och ta bilder med min Minolta. Nu gällde det lära sig jobbet från grunden och att bli en bra nyhetsreporter.

För att bättre kunna bevaka lokala företag och skriva om deras verksamhet anmälde jag mig till en kurs i företagsekonomi, som arrangerades av institutionen för fortbildning av journalister – FOJO – i Kalmar. Där fick jag bland annat läsa årsredovisningar och lära mig förstå nyckeltal och bokslutsdispositioner. Nu kunde jag lättare upptäcka om ett bolag försöker försköna sitt resultat. Kursen i företagsekonomi bidrog till att väcka mitt intresse för värdepapper och jag anmälde mig till en kurs i aktiekunskap. De närmast åren försökte jag lära mig så mycket som möjligt om svenskt näringsliv.

EKONOMIREPORTER

Vid nyåret 1989 kom jag till näringslivsredaktionen på VLT.  Som ekonomireporter fick jag ägna mig åt sådant som intresserade mig både i arbetet och privat. Jag skrev om det mesta som rörde näringsliv och privatekonomi.  När redaktionschefen föreslog att vi skulle ha en börskrönika i tidningen erbjöd jag mig att skriva en sådan. Mina krönikor uppskattades och jag fortsatte att skriva en varje vecka tills jag lämnade tidningen.

Efter 23 år på VLT var det dags att byta arbetsgivare. Då ringde nämligen chefredaktör Åke Bergholm och erbjöd mig jobb som reporter på Ica-nyheter, en facktidning för dagligvaruhandeln. Tidningen skrev om allt som handlade om svensk och internationell dagligvaruhandel. Arbetet var intressant och omväxlande och jag trivdes väldigt bra.A775C6D4-38BE-4888-9359-F002EA52BDB3_1_201_a

MED SJÖSÄCK OCH PENNA

Efter nio år på tidningen gick jag i pension. Den närmsta tiden efter pensioneringen ägnade jag åt att nedteckna minnen från tiden till sjöss och om mycket annat. Det resulterade i en bok – Med sjösäck och penna –  som jag lät trycka och dela ut till släkt och vänner. Den kan köpas hos nätbokhandlare, bl.a. Adlibris, Akademibokhandeln och Bokia.com.

FÖLJETONG TIDNINGEN HÄRJEDALEN.

följetong2
Min berättelse gick som följetong i tidningen Härjedalen jul och nyår 2019-2020.