Ett litet kafé

Bagaren och jag 1938.

På ett litet kafé i byn Glöte i Härjedalen tillbringade jag mina första levnadsår. Min mor var 25 år och ogift. Hon arbetade som servitris och skötte hushållet hos en bagare. Kaféet var inrymt i en äldre träkåk och i huset fanns ett bageri som försåg serveringen med bröd.

Det pågick omfattande skogsavverkningar runt byn. En  kraftig höststorm hade fällt mängder med träd, som skogsarbetare från olika delar av Sverige nu höll på att såga upp. Kaféet var en populär träffpunkt och där samlades skogshuggarna på sin fritid. Karlarna drack kaffe, ibland spetsat med ”skogsstjärnan”, skämtade och skrattade. Tobaksröken låg tät. I denna frejdiga miljö tog jag mina första stapplande steg.

IMG_1440
Svegs järnvägsstation där jag klev på tåget. Egen bild.

RYMLING PÅ TÅG

Jag var tydligen en livlig krabat för en dag begav jag mig ut i ”stora världen” på egen hand. Min mamma var tillfälligt bortrest och min mormor Doris Norling, som drev en blomsterhandel i Sveg, skulle under tiden vara både barnvakt åt en ostyrig treåring och sköta sin butik.

B0BEB104-6C93-418C-8E97-3CC6F3BCD6CE_1_201_a
Gillar att åka tåg.

En dag smet jag iväg till järnvägsstationen och lyckades kliva på ett tåg på väg söderut. Snart blev jag upptäckt av konduktören och i Tandsjöborg, efter cirka fem mil, tog resan slut. Jag blev bjuden på saft och bullar och hemskickad med nästa tåg. Mormor mötte på stationen och förmodligen fick jag en välförtjänt uppsträckning.

När bagaren blev sjuk och stängde kaféet fick mamma söka nytt arbete och vi flyttade då till ett samhälle i södra Hälsingland. Vi bodde i en liten stuga några tiotal meter från stora vägen. Stugan saknade vatten och avlopp samt elektricitet. Den enda ljuskällan var en naken karbidlampa som hängde i taket. Det var världskrig och ont om mat. Min syster Åsa var ett och ett halvt år.

 GÅRDFARIHANDLAREN

Mamma var hushållerska hos en gårdfarihandlare, som cyklade runt i byarna med en väska och knackade dörr. Det var en elak person och när han kom hem från sina resor och mamma avvisade hans närmanden, blev det ofta bråk. Ibland slog han henne medan jag gråtande såg på.

En dag när handlaren var bortrest fick vi besök av en främmande karl. Mamma bjöd på kaffe och fick höra skvaller från stora världen. Den närmaste tiden blev hon uppvaktad och när han friade svarade hon ja. Snart gick flyttlasset till Rätan i Jämtland där han öppnade skomakeri. Året därpå gifte de sig och min syster och jag fick en pappa. Efter ett par år hade familjen utökats med två små pojkar. Snart var det dags att flytta igen, nu till det närbelägna stationssamhället Röjan.

VÅLDSAM STYVFAR

Det skulle visa sig att vår styvfar hade ett häftigt humör. När han drack sprit kunde han ilskna till och få våldsamma vredesutbrott. De första åren höll han sig nykter men sedan söp han sig full allt oftare. När han kom hem berusad och mamma tillrättavisade honom kunde han bli rasande. Min syster Åsa och jag fick mycket stryk, sällan ett vänligt ord. En julafton när han var på fyllan tvingade han oss i säng vid femtiden på eftermiddagen. Den julkvällen grät jag mig till sömns.

KRIGET ÄR SLUT

Jag var nio år när andra världskriget slutade. Det var åter lugnt kring landets gränser och militären återvände från sina uppdrag runt om i Sverige. Jag stod vid en bensinmack och betraktade militärbilarna som rullade fram i en jämn ström. En av bilarna stannade för att tanka och en officer kom fram till mig. ”Varför är du så glad i dag grabben”, undrade han. ”Kriget är slut”, flinade jag. Militären skrattade och rufsade mig i håret.

 

 

Pengar & Jobb

Det var stor skillnad att vara motorman i ett fartyg och att jaga nyheter på en dagstidning. En spännande utmaning då jag saknade såväl utbildning som erfarenhet. Jag kunde hantera en skrivmaskin och även ta skapliga bilder med min småbildskamera. Nu gällde det lära sig jobbet från grunden och att bli en bra nyhetsreporter. 34D5D0C7-77B1-4FCA-B3F0-0336D0333728_1_201_a

FÖRETAGSEKONOMI

För att bättre kunna bevaka lokala företag och skriva om deras verksamhet anmälde jag mig till en kurs i företagsekonomi, som arrangerades av institutionen för fortbildning av journalister – FOJO – i Kalmar. Där fick jag bland annat läsa årsredovisningar och lära mig förstå nyckeltal och bokslutsdispositioner. Nu kunde jag lättare upptäcka om ett bolag försöker försköna sitt resultat. Kursen i företagsekonomi bidrog till att väcka mitt intresse för värdepapper och jag anmälde mig till en kurs i aktiekunskap. De närmast åren försökte jag lära mig så mycket som möjligt om svenskt näringsliv.

PENGAR & JOBB

Vid nyåret 1989 kom jag till näringslivsredaktionen (Pengar & Jobb) på Vestmanlands Läns Tidning. Här fick jag ägna mig åt sådant som intresserade mig både i arbetet och privat. Jag skrev om det mesta som rörde näringsliv och privatekonomi. På storföretaget ABB med Percy Barnevik som chef, hände nya saker hela tiden som skulle bevakas. När redaktionschef Kjell Sigerud föreslog att vi skulle ha en börskrönika i tidningen erbjöd jag mig att skriva en sådan. Mina krönikor uppskattades och jag fortsatte att skriva en varje vecka tills jag lämnade tidningen.

PÅ HYLLKANTEN

Efter 23 år på VLT var det dags att byta arbetsgivare. Då ringde nämligen chefredaktör Åke Bergholm och erbjöd mig jobb som reporter på ICA nyheter, en facktidning för dagligvaruhandeln. Arbetet var intressant och omväxlande. Under 1990-talet utvecklades ICA-handlarnas nya butiksdatasystem och butikerna utrustades med elektroniska prisetiketter på hyllkanterna. Då lanserades även ICA kundkort. Det gällde att vara uppdaterad och påläst. Jag rapporterade när den första ICA Maxi stormarknad byggdes och invigdes 1993 i Linköping. I dag finns det 88 sådana stormarknader. Lanthandlarna var alltid glada och vänliga när jag knackade på. Dessvärre försvann många mindre butiker under 1990-talet.

51AC8C26-6F25-42EE-BF4C-74B13874C170_4_5005_c
Gunnar Dafgård. Foto: Björn Wijk.

FINA FAMILJEFÖRETAG

Det finns många välskötta svenska familjeföretag. Leksandsbröd, Spendrups, Löfbergs, Polarkakan, Åbro bryggeri och Dafgårds var några som jag besökte. När jag gjorde reportage hos Dafgårds i Källby fick jag en pratstund med Gunnar Dafgård, en pionjär inom djupfrysta livsmedel. När han var 18 år stod han på torget i Lidköping och sålde kött och charkprodukter. Han startade sedan en fabrik där man producerade färdigmat, kåldolmar och köttbullar och grundade livsmedelsföretaget Dafgårds 1937. ”Försäljningen tog rejäl fart i samband med att den nya frystekniken infördes”, berättade han.

SJÖKAPTEN VID RODRET

Jag besökte Bergendahls i Hässleholm, som bland annat äger City Gross, och träffade då ägarparet Elisabeth och Spiros Mylonopoulo. Vid en trevlig pratstund vid fikabordet berättade makarna att de träffades på Rhodos 1971 då Elisabeth Bergendahl var där på semester. Spiros Mylonopoulo, som är sjökapten från Aten, lärde sig svenska läste till civilekonom i Lund och tog 1987 över rodret i Bergendahls.

GALNE GUNNAR

När jag intervjuade Stefan Persson, då vd för Hennes & Mauritz, handlade det om Galne Gunnar, en lågpriskedja som H&M drev 1988-2000. Vid ett annat tillfälle redogjorde han för en positiv bokslutsrapport och berättade lite om nya butiksetableringar. Jag intervjuade ministrar från olika politiska partier och en lång rad företrädare för svenskt näringsliv. Jag får inte glömma alla trevliga ICA-handlare från Ystad till Karesuando som jag gjorde reportage hos. Eller när jag besökte förre statsministern Thorbjörn Fälldin och bjöds på fika i det trivsamma bondköket hemma i Ramvik.Med sjösäck och penna

MED SJÖSÄCK OCH PENNA

Efter nio år på tidningen gick jag i pension. Den närmsta tiden efter pensioneringen ägnade jag åt att nedteckna minnen från tiden till sjöss och om mycket annat. Det resulterade i en bok – Med sjösäck och penna –  som jag lät trycka och dela ut till släkt och vänner. Den kan köpas hos nätbokhandlare, bl.a. Adlibris, Akademibokhandeln och Bokia.com.

FÖLJETONG TIDNINGEN HÄRJEDALEN.

följetong2
Min berättelse gick som följetong i tidningen Härjedalen jul och nyår 2019-2020.