Ett litet kafé

Bagaren och jag 1938.

På ett litet kafé i byn Glöte i Härjedalen tillbringade jag mina första levnadsår. Min mor var 25 år och ogift. Hon arbetade som servitris och skötte hushållet hos en bagare.

En kraftig höststorm hade fällt mängder med träd, som skogsarbetare från olika delar av landet nu höll på att såga upp. Kaféet var en populär träffpunkt och där samlades skogshuggarna på sin fritid. Karlarna drack kaffe, ibland spetsat med ”skogsstjärnan”, skämtade och skrattade. Tobaksröken låg tät. I denna frejdiga miljö tog jag mina första stapplande steg. Längre fram berättar jag om mötet med en av dessa skogshuggare i  Australien 20 år senare.

B38A8080-39EA-4D30-81A4-AEE0C6F59058
Svegs järnvägsstation. Eget foto från 1973.

RYMLING PÅ TÅG

Jag var tydligen en livlig krabat för en dag begav jag mig ut i ”stora världen” på egen hand. Min mamma var tillfälligt bortrest och min mormor Doris Norling, som drev en blomsterhandel i Sveg, skulle under tiden vara både barnvakt åt en ostyrig treåring och sköta sin butik.

En dag smet jag iväg till järnvägsstationen och lyckades kliva på ett tåg på väg söderut. Snart blev jag upptäckt av konduktören och i Tandsjöborg, efter cirka fem mil, tog resan slut. Jag blev bjuden på saft och bullar och hemskickad med nästa tåg. Mormor mötte på stationen och förmodligen fick jag en välförtjänt avhyvling.

B0BEB104-6C93-418C-8E97-3CC6F3BCD6CE_1_201_a
Gillar att åka tåg.

GÅRDFARIHANDLAREN

När bagaren blev sjuk och stängde kaféet fick mamma söka nytt arbete. Vi flyttade då till en by i södra Hälsingland och där bodde vi i en liten stuga utan vatten, avlopp och elektricitet. Den enda ljuskällan var en naken karbidlampa som hängde i taket. Det var världskrig och ont om mat. Min syster Åsa var ett och ett halvt år. Mamma var hushållerska hos en gårdfarihandlare, som cyklade runt i byarna med en väska och knackade dörr. Det var en elak person och när han kom hem från sina resor blev det ofta bråk. Ibland slog han henne medan jag gråtande såg på.

EN FRIARE KNACKAR PÅ

En dag när nasaren var bortrest fick vi besök av en främmande karl. Mamma bjöd på kaffe och fick höra skvaller från stora världen. Den närmaste tiden blev hon uppvaktad och när han friade svarade hon ja. Mannen var skomakare till yrket och 20 år äldre än vår mor. Snart gick flyttlasset till ett samhälle i Jämtland där han öppnade skomakeri. De gifte sig och min syster och jag fick en pappa. Efter ett par år var det dags att flytta igen. Ett stationssamhälle invid Inlandsbanan blev vår nya hemvist. Familjen hade nu utökats med två små pojkar.

EN ELAK STYVFAR

Det skulle visa sig att vår styvfar hade ett häftigt humör. När han drack sprit kunde han ilskna till rejält och få våldsamma vredesutbrott. De första två åren höll han sig nykter men sedan söp han sig full allt oftare. När han kom hem berusad och vår mor tillrättavisade honom, kunde han bli rasande. Min syster Åsa och jag fick ofta stryk, sällan ett vänligt ord. En julafton då gubben var på fyllan tvingade han oss i säng redan vid femtiden på eftermiddagen. Den julkvällen grät vi oss till sömns.

Börs och näringsliv

Den tunga industrin var i stark omvandling och brukskrisen drabbade med full kraft. Ofta fick vi rapportera om neddragningar och stora nedskärningar av personal. Dominerande företag inom vårt bevakningsområde var Kanthal och Bulten i Hallstahammar samt Surahammars Bruk, Ramnäs Bruk och Wirsbo Bruk.

E1195086-31FD-4238-A473-11A2B008910E

För att bättre kunna bevaka lokala företag och skriva om deras verksamhet anmälde jag mig till en kurs i företagsekonomi, som arrangerades av medieinstitutet Fojo i Kalmar. Där fick jag bland annat läsa årsredovisningar och lära mig förstå nyckeltal och bokslutsdispositioner. Kursen bidrog till att väcka mitt intresse för värdepapper och jag deltog i en kurs i aktiekunskap som en bank anordnade. De närmast åren försökte jag lära mig så mycket som möjligt om svenskt näringsliv. Det ledde till att jag så småningom blev näringslivsreporter på tidningen.

 SKREV BÖRSKRÖNIKOR

Det nya jobbet var tufft och utmanande men väldigt kul och stimulerande. Nu fick jag skriva om allt som rörde näringsliv, arbete och privatekonomi. Från industrikoncernen ABB:s svenska huvudkontor i Västerås kom ofta nyheter som platsade på tidningens näringslivssidor. Företagets verkställande direktör Percy Barnevik var en gigant inom svenskt näringsliv. Under hans ledning gick de bägge globala teknikföretagen ASEA och schweiziska Brown Boveri samman 1988. Följande år hölls bolagsstämma i Frankfurt, Tyskland, som jag skickades att bevaka. På stämman redogjorde Percy Barnevik för verksamheten inför ett stort mediauppbåd, och tog sig även tid att  efteråt besvara ett par av mina frågor. Percy Barnevik avled den 18 juli 2025.

616F3E7B-51CA-42E1-957F-7F0129272D17_1_105_c

Jag hade lärt mig en del om aktier och värdepapper så när redaktionschef Kjell Sigerud föreslog att vi skulle ha en börskrönika i tidningen erbjöd jag mig att skriva en sådan. Mina krönikor uppskattades och jag fortsatte att skriva en varje vecka tills jag lämnade tidningen.

JOBB PÅ FACKTIDNING

Efter 23 år på VLT var det dags att byta arbetsgivare. Då ringde chefredaktör Åke Bergholm på tidningen ICA-nyheter och erbjöd mig jobb. Det var en bred facktidning för dagligvaruhandeln och arbetet var intressant och omväxlande. Jag arbetade på tidningen under en händelserik period. ICA-handlarnas nya butiksdatasystem utvecklades under 1990-talet och butikerna utrustades med elektroniska prisetiketter på hyllkanterna. Då lanserades även ICA kundkort som sedermera blev ICA-banken. Det gällde att vara uppdaterad och påläst. Att resa runt i landet och göra reportage hos handlare och företagsledare var trevligt.

      EN PIONJÄR INOM DJUPFRYST

51AC8C26-6F25-42EE-BF4C-74B13874C170_4_5005_c
Gunnar Dafgård. Foto: Björn Wijk.

Det finns välskötta familjeföretag som tillverkar maten vi köper i butikerna. Jag var bl.a. hos Leksandsbröd, Spendrups, Löfbergs, Polarkakan, Åbro bryggeri och Dafgårds och gjorde reportage. Hos Dafgårds i Källby fick jag en pratstund med Gunnar Dafgård, en pionjär inom djupfrysta livsmedel. När han var 18 år stod han på torget i Lidköping och sålde kött och charkprodukter. Han startade sedan en fabrik där man producerade färdigmat, kåldolmar och köttbullar och grundade livsmedelsföretaget Dafgårds 1937. ”Försäljningen tog rejäl fart i samband med att den nya frystekniken infördes”, berättade han.

EN SJÖKAPTEN VID RODRET

Vid ett besök hos Bergendahls i Hässleholm, som då ägde City Gross, träffade jag Elisabeth och Spiros Mylonopoulo. Vid en trevlig pratstund vid fikabordet berättade makarna att de träffades på Rhodos 1971 då Elisabeth Bergendahl var där på semester. Spiros Mylonopoulo, som är sjökapten från Aten, lärde sig svenska läste till civilekonom i Lund och tog 1987 över rodret i Bergendahls.

FRÅN YSTAD TILL KARESUANDO

En annan framgångsrik företagsledare som jag besökte var Stefan Persson, då vd i Hennes & Mauritz. Intervjun handlade om Galne Gunnar, en lågpriskedja som H&M drev 1988-2000. Vid ett annat tillfälle redogjorde han för koncernens fina resultat och om planerade nyetableringar.

Jag får inte glömma alla trevliga ICA-handlare från Ystad till Karesuando som jag gjorde reportage hos. Eller när jag besökte förre statsministern Thorbjörn Fälldin, pratade om landsbygdshandelns betydelse och bjöds på fika i det trivsamma bondköket hemma i Ramvik.

MED SJÖSÄCK OCH PENNA

Efter nio år på tidningen gick jag i pension. Den närmsta tiden efter pensioneringen ägnade jag åt att nedteckna minnen från tiden till sjöss och om mycket annat. Det resulterade i en bok  ”Med sjösäck och penna”, som jag lät trycka och dela ut till släkt och vänner. Boken finns att låna hos Bibliotek i Västmanland. Den kan även beställas  hos nätbokhandeln, Vulkanmedia och Adlibris. Jag känner mig hedrad över att hemsidan finns bevarad i Sjöhistoriska museets samlingar, där även min bok ”Med sjösäck och penna” finns.

S/S Bore är världens äldsta fungerande ångisbrytare byggd på Kockums i Malmö 1894. På bilden från 2012 är hon på väg från Västerås till Malmö med flaggspel och den gamla unionsflaggan fladdrande i vinden. Bore har Malmö som hemmahamn och ligger förtöjd vid Skeppsbrokajen.