Det var fullt ös och ett rejält tryck på dansgolvet när Jerry Williams lirade på Henrys. Ibland var det Little Gerhard som höjde stämningen med ”Den siste Mohikanen” eller någon annan av sina häftiga låtar. När det inte bjöds på levande musik gick jukeboxen på full volym.

ALLIGATOR VID ENTRÉN
På 1960-talet samlades många ungdomar på Henrys, en restaurang i Skarpnäck i södra Stockholm, som drevs av Henry Lindelöf. En populär dörrvakt var Ramon Sylvan. Han skulle några år senare spela rollen som starke Adolf i Pippi Långstrump-filmen ”Pippi går på tivoli” och vara sheriff på temaparken High Chaparral. Innanför entrén fanns en alligator i ett terrarium. Henry hade två hundar, Dolly och Askot.

EN REPA PÅ STAN
När kvällen kom drog man en repa på stan. På Kungsgatan stod det ibland tjejer som ville ha skjuts till Henrys som låg en bra bit från city. Ibland tog jag med en kompis i Chevan och åkte till Henrys för att dansa och lyssna på musik.
LEVANDE MUSIK
Det var dans till levande musik ett par kvällar i veckan. Lokala dansband avlöste varandra och kända profiler som Leif ”Burken” Björklund, Little Gerhard och Jerry Williams lockade många ungdomar till Henrys. När inga artister spelade gick jukeboxen på högvarv. Elvis Presleys låtar spelades ofta. Brorsan stod i baren och serverade köttbullar och potatismos för 2:95. Det fanns även pommes frites och hamburgare. Öl serverades i stora glas.

SKJUTSADE ROCKBAND
Jag blev bekant med några killar som lirade i rockband och blev tillfrågad om jag kunde ställa upp och skjutsa eftersom jag hade tillgång till en VW minibuss. Banden spelade vanligen på ungdomsgårdar runt om i Stockholm och spelfria kvällar repade dom i lämpliga lokaler. Efter en tid hade jag tre band att transportera och det var jobb så gott som varje kväll, ofta till långt in på nätterna. Jag vill minnas att namnen på två av banden var Adventure och Coronados.
STOPP VID VÄGKANTEN

En lördag när vi var på väg till Storvik i Gästrikland och befann oss strax utanför Enköping, pajade motorn. Rockbandet med sångaren Andy Williams, som egentligen hette Arvid Fernström och var bror till Jerry Williams, skulle spela i Folkets hus på kvällen. Vi hade åkt från Stockholm redan vid 14-tiden för att vara framme i god tid. Nu stod vi plötsligt vid en vägkant med en trasig minibuss full av instrument, högtalare och förstärkare. I närmaste bostadshus fick jag låna telefonen och ringde en bekant i Stockholm som nyligen köpt en ny Ford Taunus minibuss. Han anlände efter någon timme och vi lastade över grejerna och var framme i Storvik i god tid.

OLJA FRÅN LANTHANDEL
När danskvällen var över packade vi in utrustningen i bussen och startade hemfärden. Efter några mil började oljelampan på instrumentpanelen lysa rött. Efter vägen fanns en lanthandel som även sålde bensin och där kunde vi köpa olja och fylla på. Efter någon mil hördes åter oväsen när motorn skar ihop. Det skulle visa sig att verkstaden som nyligen servat bilen inte hade skruvat i pluggen i oljetråget ordentligt. De båda minibussarna bärgades och reparerades men några fler resor med orkestrar blev det inte.
EN PONTIAC MED PROBLEM

Det blev aktuellt att byta bil så jag sålde min Cheva och köpte en Ford Customline 1954. Amerikanare skulle det vara. Det var fri hastighet på de flesta vägar och ibland gick det riktigt fort. Jag minns att jag betalade 2600 kronor vilket motsvarar drygt 30.000 kronor i dagens penningvärde. Forden bytte jag sedan mot en Pontiac årsmodell 1949. Det var en häftig kärra men en krånglande automatlåda ställde till problem. Efter ett tag sålde jag bilen och stack till sjöss igen.
Hej Björn,
Jag jobbar på Stockholms läns museum och vi håller på att ta fram lite material om Henrys fik i en digital guide om kulturhistoria i Stockholms län. Henrys fik har en mycket lite del i vår guide, men jag undrar om jag kan använda ditt foto: Little Gerhard på Henrys 1963. Hälsningar, Daniel
GillaGilla