APELSINER FRÅN VALENCIA

Min sista båt var Svenska Lloyds m/s Gandia. När apelsinlasten från Valencia var lossad tog jag min sjösäck och gick iland. En gång hade jag legat med en båt i Västerås och lossat styckegods. Stan var lagom stor och verkade trevlig så jag beslöt att bosätta mig där. Jag hyrde en lägenhet på Norra Ringvägen och gjorde mig hemmastadd.

KAFFE OCH GRAVSTENAR

Så småningom blev det dags att se sig om efter ett arbete. Genom arbetsförmedlingen fick jag en del ströjobb. Arbetade tillfälligt som stuvare i hamnen. Ibland bestod lasten av kaffe till  ICA-Rosteriet på Sjöhagsvägen i Västerås.  Jag kånkade på möbler och mattor på auktioner och hoppade in som lagerarbetare när det fattades folk. Under en tidsperiod åkte jag runt på kyrkogårdar och reste gravstenar. Arbetsgivaren sålde nämligen sådana och i köpet ingick leverans till kyrkogården samt montering. Under en kortare period vikarierade jag som fångvaktare vid  fängelset i Västerås. Anstalten stängdes 1998 och fastigheten byggdes om till bostäder.

TÄRNA FOLKHÖGSKOLA

Med bara sjuårig folkskola var det inte lätt att få ett kvalificerat arbete och för att öka möjligheterna började jag studera. En fyra månader lång preparandkurs i Norrköping blev startskottet. Jag läste bland annat matematik, fysik, engelska, svenska och historia. Det var femton år sedan jag satt på skolbänken, nu var jag mer motiverad och tyckte det var roligt att plugga.

Kursen gav mersmak och jag beslöt att fortsätta läsa. Det blev Tärna folkhögskola i Sala där man hade en treårig utbildning. Jag sökte till andra årskursen och blev antagen. Skolan gav ut en egen tidning, Tärna, och jag blev en av medlemmarna i redaktionsgruppen. Jag intervjuade några  av dåtidens ”kändisar”  bland annat forskningsresanden Rolf Blomberg och författaren Åke Wassing när de besökte skolan och höll föredrag.

ETT VIKTIGT BESLUT

På tåget till Västerås hade jag en dag sällskap med min lärare i svenska Ulla Dahlin. Hon frågade vad jag skulle göra efter skoltiden och då jag svarade att jag inte hade den blekaste aning undrade hon om jag inte kunde tänka mig att arbeta som journalist. Nej, journalist hade jag ingen tanke på att bli även om jag tyckte om att skriva. Men om Ulla Dahlin trodde på mig, då kanske det fanns en möjlighet. Hon lovade att lägga ett gott ord hos redaktionschef Ingemar Garpe på VLT, Vestmanlands Läns Tidning i Västerås.

DET HÄNDE PÅ SKOLAN

Några veckor senare fick jag träffa Ingemar Garpe som föreslog att jag skulle skriva och berätta om händelser på folkhögskolan. Han bad mig återkomma efter terminsavslutningen i juni, då skulle jag få besked om eventuellt arbete. De närmaste månaderna skrev jag ett antal mindre artiklar och notiser i VLT och fick även ett par bilder publicerade.

När terminen var avslutad  sökte jag upp redaktionschefen och fick ett glädjande besked: ”Du kan infinna dig på redaktionen på måndag. En av medarbetarna ska vara tjänstledig så du får vikariera som lokalredaktör i Surahammar”. Efter några månader blev jag fast anställd. Surahammar är ett brukssamhälle i Västmanland, cirka 25 kilometer från Västerås.