Efter skoldagens slut var det min uppgift att passa småsyskonen. Dessutom skulle jag bära in vatten och ved. Vintertid brann det ständigt i köksspisen och då gick det åt mycket ved. Vatten hämtades från en källa, som fanns några hundra meter från vårt hus. Det kristallklara, kalla vattnet porlade sakta fram ur berget och fyllde hinkarna medan jag satt på en sten och väntade. Det var tungt och slitsamt för en tolvåring att gå den långa vägen flera gånger om dagen med en tung hink hängande i vardera armen. De dagar mamma hade stortvätt fick jag släpa hem åtskilliga hinkar.

GOTT OM LAXÖRING

Sommartid var det fiske för hela slanten. Fisken var ett välbehövligt tillskott på matbordet och jag kunde lättare slippa ifrån andra sysslor när det gällde att fiska. Jag fångade öring och harr i bäckar och åar och metade abborre i sjöarna. En halvmil utanför byn fanns en bäck med mycket laxöring. Bäcken kantades av knotig dvärgbjörk och runt omkring fanns kärr och mossar och marig tallskog. Dit gick jag ofta för att få vara ensam med mina drömmar och tankar.

FÖRSTA JOBBET

På våren 1950 flyttade vi till Lillhärdal, en by i södra Härjedalen. I  juni var jag klar med skolan efter sju läsår. Farsan ”hotade”med att skaffa en plats som bonddräng om jag inte fixade jobb själv. Läraren hade antytt att jag hade läshuvud men i farsans värld var det kroppsarbete som räknades. Nu gällde det att handla snabbt. Jag satte in en annons i tidningen Härjedalen där jag skrev: ”Femtonårig yngling önskar plats”. Jag var ju bara fjorton men ett år hit eller dig borde väl inte göra skillnad  resonerade jag.  Ett par dagar senare började jag mitt första jobb, som springpojke hos Svegs Livsmedel. Företaget hade en liten kött- och charkbutik i centrum och i utkanten av samhället, en anläggning där man slaktade och förädlade köttet.

TILL LIDINGÖ

I januari 1951 fyllde jag 15 år och beslöt att se mig om i världen. En butik på Lidingö behövde en springpojke och det jobbet fick jag. I början av april klev jag på tåget till Stockholm. Genom stenkolsröken från ångloket såg jag hembygden avlägsna sig. I Stockholm var det vår i luften, solen sken och längs söderväggar blommade krokus och snödroppar. Jag tog taxi från Centralen till Lidingö, resan kostade åtta kronor. Evenius Livsmedelsbutik låg vid Stockholmsvägen 35 och vid Stockholmsvägen 37 fanns butikens mjölkaffär. Vi var två cyklande springsjasar och en som körde firmabilen. Springpojkarna inledde arbetsdagen med att köra ut mjölk till kunderna. Mjölkflaskorna placerades utanför dörrarna. På lördagarna skulle dubbelt så mycket mjölk delas ut och flaskorna fick därför köras ut på en släpkärra.

MJÖLK OCH GODIS

En lördag kom jag på en strålande idé för att göra tillvaron behagligare. Innan jag åkte ut på min mjölkrunda stoppade jag fickorna fulla med godis från butiken. Godiset delade jag sedan ut till några småpojkar som sprang runt och delade ut mjölken medan jag satt på mjölkkärran och slöade.

Ryktet spred sig snabbt bland godissugna ungar och följande lördag kom ännu fler och ville hjälpa till. I den allmänna villervallan inträffade en del missöden. Mjölkflaskor gick sönder, andra hamnade på fel adress och folk ringde till butiken och klagade. Efter en tid blev jag inkallad till chefen Edvin Evenius, som uppmanade mig att i fortsättningen sköta jobbet på egen hand. Han undrade också, med glimten i ögat, hur jag kunde ha råd att köpa så mycket godis. Butiken var i drift fram till 1960-talet och fastigheten revs 1966.