Öar i Söderhavet

LINJEDOP

Våren 1955 mönstrade jag motorelev i m/s Boogabilla, som tillhörde Rederi AB Transatlantic. Resan gick först till i USA och sedan till Nya Zeeland. Vid ekvatorn fick jag vara med om ett linjedop, en gammal sjömanstradition. Vi i besättningen som passerade ekvatorn, ”linjen”, första gången blev insmorda i olja, rullade i dun och kastade i en vattenfylld bassäng. Den övriga besättningen och de tolv passagerarna hade väldigt roligt. Kung Neptun förrättade dopet och delade ut diplom och efteråt blev det middag med öl och nubbe.

IMG_1389
Med m/s Boogabilla kom jag till Fiji 1955.

FIJI-ÖARNA

Från Nya Zeeland fortsatte vi till Fiji-öarna där vi tog ombord en sockerlast. Turisterna hade ännu inte upptäckt öarna och det var lugnt och fridfullt. Man kunde fortfarande uppleva det enkla, genuina och folk var glada och gästvänliga. I huvudstaden Suva kom det ett stort antal stuveriarbetare ombord för att lasta socker. Fartyget fortsatte sedan till ön Vanua Levu där lastningen gjordes. Männen sov i ett av lastrummen och lagade mat i en tunna av plåt placerad på däcket. På kvällarna hördes sång och musik från lastrummet och det gjorde att vi andra hade svårt att sova. Många valdes därför att övernatta i någon hydda i land.

SOCKERSÄCKAR

Männen bar sockersäckarna på huvudet. De som inte arbetade tog sig en tupplur eller fiskade haj. I masthuset, där vi i vanliga fall förvarade tågvirke, hade stuvarna sitt skafferi med bland annat kött, brödfrukter och bananer. De åt sina måltider i  plåtburkar och i skal från kokosnötter. Toaletten var minst sagt primitiv. De ställde sig helt enkelt på två plankor längst akterut i båten och gjorde sina behov direkt i havet.

IMG_1013
Med två söderhavsbönor på Fiji 1955.

KAVA-CEREMONI

Under det tio dagar långa uppehållet på Fiji fick jag uppleva mycket nytt och spännande. En en natt deltog jag i en kava-ceremoni. Kava är en rusdryck som bereds av tuggade rotstockar från en speciell ört. En stuveriarbetare erbjöd mig att följa med. På kvällen gick vi nästan två timmar genom djungeln och kom slutligen fram till en by med några ensligt belägna hyddor. Då hade det redan hunnit bli kolsvart ute och tropikkvällen var full med främmande ljud. Ceremonin följer en tydlig ritual och att få delta anses som en stor ära. Därför satt jag hela natten och drack den illasmakande drycken, som serverades i kluvna skal från kokosnötter. Kava har en lugnande och avslappnande effekt och det gjorde att jag var nära att slumra till flera gånger. Tidigt på morgonen bröt vi upp och återvände hemåt.

MYTERISTERNAS Ö

Under resa mellan USA och Nya Zeeland blev det ett kortare uppehåll vid ögruppen Pitcairn, en engelsk kronkoloni i södra Stilla havet. Lastfartyg tar bara i undantagsfall omvägen via ön, som ligger ungefär mitt emellan Panamakanalen och Nya Zeeland. Ett tiotal karlar kom ut från ön i en stor båt, en så kallad longboat medan fartyget väntade en bit utanför ön. Öborna överlämnade post som skulle med till Nya Zeeland, samt några lådor med frukt och grönsaker från egna odlingar. Pitcairn är en av världens mest otillgängliga bebodda öar. Det finns varken hamn eller flygplats. Invånarna försörjer sig på försäljning av sina eftertraktade frimärken.

IMG_1556
Ett eftertraktat frimärke.

Mest känd är Pitcairn för myteriet på det engelska Royal Navy-skeppet HMS Bounty i april 1789. Efter myteriet seglade männen till Tahiti, där de kidnappade kvinnor, som sedan blev deras fruar. År 1790 slog de sig ner på den obebodda ön. På 1950-talet fanns det ett par hundra invånare på Pitcairn, de flesta ättlingar till myteristerna. I dag bor det 46 personer på den otillgängliga söderhavsön. Det har gjorts flera filmer om myteriet på Bounty, bland annat med med Trevor Howard och Marlon Brando 1962 och med Anthony Hopkins och Mel Gipson 1984.