Kaféet

Bagaren och jag 1939.

På ett litet kafé i byn Glöte i Härjedalen tillbringade jag mina första levnadsår. Min mor var 25 år och ogift. Hon arbetade som servitris och skötte hushållet hos en bagare. Kaféet var inrymt i en äldre träkåk och i huset fanns ett bageri som försåg serveringen med färskt bröd. Det pågick omfattande skogsavverkningar runt byn. En  kraftig höststorm hade fällt mängder med träd som man nu höll på att såga upp. Skogsarbetare från olika delar av Sverige var sysselsatta. Kaféet var en populär träffpunkt och där samlades skogsarbetarna på sin fritid. Karlarna drack kaffe, ibland spetsat med ”skogsstjärnan”, skämtade och skrattade. Tobaksröken låg tät. I denna frejdiga miljö tog jag mina första stapplande steg.

GÅRDFARIHANDLAREN

När bagaren blev sjuk och stängde kaféet fick mamma söka nytt arbete. På senhösten 1941 flyttade vi till ett samhälle i Hälsingland. Vi bodde i en liten rödmålad timmerstuga några tiotal meter från stora vägen. Stugan saknade både vatten och avlopp och elektricitet. De små fönstren släppte in sparsamt med dagsljus. Den enda ljuskällan var en naken karbidlampa som hängde i taket. Min syster Åsa var ett och ett halvt år. Mannen som vi bodde tillsammans med var gårdfarihandlare. Han cyklade runt i byarna med sin väska och knackade dörr. Det var en elak människa och när han kom hem från sina resor blev det ofta bråk. När mamma avvisade hans närmanden blev han arg. En gång misshandlade han henne med ett vedträ medan jag gråtande såg på. En ogift mor hade låg status och hennes barn likaså. Ungarna i byn undvek oss och när jag försökte bli bekant med en flicka från en medelklassfamilj kastade hon sten. En sten träffade mig i huvudet så att det blödde. Då gick mamma hem till familjen och gav flickan en utskällning.

SOPTIPPEN

Det var kristid och ont om mat. Barnbidraget var ännu inte uppfunnet, det kom först 1948, och mamma fick klara sig på ett blygsamt underhåll. Hungern var en ständig följeslagare. Potatis och lingonsylt blev ofta räddningen när det kurrade i magen.
Min syster och jag uppehöll oss ibland på matbutikens soptipp i hopp om att hitta något ätbart och en dag upptäckte vi en låda apelsiner. De flesta apelsiner var halvruttna men det fanns även några friska som gick att äta. Då blev det fest. En gång hittade vi en möglig ost som vi tog med oss hem.

FRÄMLINGEN

En dag knackade en främmande karl på vår dörr. Handlaren var bortrest och mamma var ensam med oss barn. Mannen var glad och pratsam och blev genast populär. Mamma bjöd på kaffe och fick höra skvaller från stora världen. Den närmaste tiden blev hon uppvaktad av honom och när han friade svarade hon ja. Snart gick flyttlasset till Rätan i Jämtland där han öppnade skomakarverkstad. Han var en duktig yrkesman och fick snart många kunder. En sommardag gifte de sig och min syster och jag fick en pappa. Efter ett par år hade familjen utökats med två små pojkar.

KRIGET SLUT

Jag var nio år när kriget tog slut. En dag passerade en lång rad av arméns lastbilar genom byn. Det var åter lugnt kring landets gränser och militären återvände från sina uppdrag. Jag stod vi en bensinmack och betraktade bilarna som rullade förbi en en jämn ström. En bil stannade för att tanka och en officer kom fram till mig. ”Varför är du så glad i dag grabben”, undrade han. ”Kriget är slut”, flinade jag. Militären skrattade och rufsade mig i håret.

 

 

 

Styrketräning

Även äldre behöver röra på sig ibland. För mycket stillasittande är aldrig bra. Det tog jag fasta på i november 2017 och började hos Friskis & Svettis i Norrköping. Sedan dess har jag tränat tre gånger i veckan.

I februari 2017 drabbades jag av två hjärtattacker. Det resulterade i en ballongsprängning och att jag fick en defibrillator (hjärtstartare) inopererad. Efteråt var jag med i en gymnastikgrupp på sjukhuset, avsedd för äldre som drabbats av hjärtsjukdomar. Vi träffades tio gånger och efter sista passet fick vi ett enskilt samtal med en sjukgymnast. Efteråt insåg jag att det kanske inte räckte med promenader och cykelturer, som jag brukar ägna mig åt.IMG_1465

Även om man har skaplig fysik är det bra med regelbunden träning, insåg jag och skaffade träningskort hos Friskis & Svettis. På gymmet börjar jag med 10-15 minuter på motionscykel och därefter ungefär lika länge i roddmaskinen. Sedan blir det styrketräning och en dust med kabelmaskinen. Under 2018  tränade jag totalt cirka 100 timmar på gymmet och 2019 blev det ungefär lika många timmar. Hela kroppen mår bra av rörelser och risken för hjärt- och kärlsjukdomar  lär minska. Promenader och cykelturer är bra komplement till  gymmet. Jag är medlem i Norrköping / Söderköping GK och går gärna en golfrunda då och då. Man blir aldrig för gammal för motion. Jag är 84 år och tänker fortsätta träna så länge jag orkar.

 

 

Helena Wijk

SLÄKTFORSKNING.

Är du intresserad av släktforskning? Då ska du besöka min dotter Helena Wijks blogg. Hon är magister i religionsvetenskap och forskar bland annat om de nordiska häxprocesserna och förkristen folktro .