Koltrampen

En aprildag 1952 gick jag till sjömansförmedlingen, som låg vid Skeppsbron i Stockholm och sökte jobb på en båt. Jag hade nyss fyllt 16 år och ville se mig omkring i världen. I den närbelägna Stadsgården låg fartyg och lastades och lossades och vid Skeppsbron tog en Finlandsbåt ombord passagerare. Längs kajerna flanerade människor i vårsolen. På gatan utanför sjömansförmedlingen stod karlar och pratade och rökte. Flera av männen var tatuerade så jag gissade att det var sjömän.

IMG_1541
Vid Skeppsbron låg Sjömansförmedlingen på 1950-talet. Foto: Stockholmskällan.

 

SYDAMERIKA 

På 1950 – talet var Sverige en betydande sjöfartsnation och det fanns gott om lediga jobb för matroser, motormän, eldare och jungmän. Närmare 30 000 svenskar var vid den här tiden knutna till sjöfarten. På sjömansförmedlingen var det många arbetssökande som konkurrerade om de bästa båtarna och de populäraste traderna. ”Ostasiatare” som trafikerade Fjärran Östern och Johnsson-båtarna som gick på Sydamerika låg högt på önskelistan. En gång i timmen ropades de lediga jobben ut och då gällde det att hålla sig framme. Den som hade bra betyg från senaste båten hade största chansen att få välja.

IMG_1412
Johnsson-båtarna var populära. Foto: Hamnstyrelsen.

SLAGSMÅL

Min första båt var en gammal norsk koltramp, s/s Marg från Fredrikstad. Jag var oerfaren som sjöman och fick ta det som erbjöds. Den gamla skorven låg vid Oaxens kalkbruk utanför Södertälje och lossade kol från England. Kolröken låg tät och hela fartyget var svart och smutsigt. Jag hade mönstrat på som mässegutt och skulle passa upp i befälsmässen, servera mat, diska och städa hytter. Den egna hytten delade jag med kocken, en skrytsam 40-åring från Stavanger, som brukade jävlas med mig ibland när han var berusad. Jag sov i överkojen och kocken i den undre. Han fann stort nöje i att ta spjärn med benen och trycka upp min sängbotten så att jag nästan ramlade ur kojen.

När jag var 16 år mönstrade jag på s/s Marg.

KACKERLACKOR 

Besättningen var mycket blandad, med ett populärt uttryck skulle man kunna kalla den mångkulturell. Den utgjordes av folk från nio länder och jag var ensam svensk. Ibland utbröt det slagsmål ombord. Kriget hade slutat några år tidigare, hatet fanns kvar och speciellt norrmän och tyskar råkade ofta i luven på varandra. Det fanns gott om kackerlackor ombord, särskilt i manskapsmässen. Under måltiderna hände de att insekterna sprang runt på bordet och sökte efter matrester som hamnat vid sidan av tallriken. På natten härjade dom fritt på båten.

 SPÄNNANDE I HULL

Första resan gick till Vasa i Finland där vi lastades props, trästockar som används som gruvstöttor. Både lastrum och däck fylldes med stockar som skulle till England. Att komma till Hull och London var ett äventyr. På sjömanskyrkan i Hull såg jag TV för första gången. Det skulle dröja ytterligare 5-6 år innan vi fick TV-sändningar i Sverige. Kung George VI hade avlidit ett par månader tidigare och den 26 åriga Elizabeth ( i dag 93 år) var Storbritanniens nya drottning. Winston Churchill var premiärminister och skulle 1953 få Nobelpriset i litteratur. Jag träffade en trevlig tjej, som var jämnårig med mig. Vi gick på bio och efteråt till en pub där vi tog ett glas. Allt var nytt och spännande.

EIFFELTORNET
Från Hull gick resan till Rouen i Frankrike och medan vi låg där tog jag och en jämnårig norrman tåget till Paris. Vi åkte upp i Eiffeltornet och beundrade utsikten, strövade omkring i Montmartre och intog därefter en god måltid vid Avenue des Champs-Èlysées. För att klara sådana utsvävningar måste vi väl ha varit smått förmögna? Nej inte alls, jag ägde motsvarande tio svenska kronor och norrmannen hade väl ungefär lika mycket.

Kirkenes
Kirkenes hamn där vi lossade koks 1952.

KOKS I LASTEN

I Rotterdam fick vi lasta koks till Kirkenes i Nordnorge. Man hade spänt upp hönsnät och hela däcket var fullt av koks. Det låg koks överallt och koksdammet trängde in i alla skrymslen och vrår. Däckslasten gjorde att man fick klättra i flera meter högt koksberg för att ta sig från för till akter. Resan tog nästan två veckor. Vi gick inomskärs längs norska kusten, ungefär samma trad som den populära Hurtigrutten. Det var midsommartid och otroligt vackert längst kusten. Vi bunkrade i Tromsö och under det två timmar långa uppehållet passade vi på att pimpla torsk. Det nappade bra och vi fick flera rejäla fiskar som kocken sedan tillagade.

VITA HAVET

När kokslasten var lossad fortsatte resan till Arkhangelsk i dåvarande Sovjetunionen där vi skulle lasta props. Vi rundade Kolahalvön och gick in i Vita havet. Det här var på Stalins tid och jag kände ett starkt obehag. Under kalla kriget fanns det många militärer i området och stora flottbaser. Innan vi fick lägga till i hamnen skulle man kontrollera båten. Hela besättningen blev förvisade till maskinrummet och där vi fick sitta i omkring två timmar medan polis och tullare finkammade hytter och andra utrymmen. Det var en grå och trist stad. Och även människorna verkade gråa och uppgivna och såg rädda ut. Jag blev förvånad över att även kvinnor tvingades delta i det slitsamma lastningsarbetet. Soldater beväpnade med k-pistar övervakade arbetet på kajen. De rullade cigarretter av tidningspapper. När kocken erbjöd en av vakterna en ask riktiga cigarretter vågade han inte ta emot den. Han blev röd i ansiktet och tittade bort. Efter tre dagar fick vi landgångspass. Det innebar att vi fick vistas i land två timmar. Jag och ett par lättmatroser gick i land för att sträcka på benen. När vi sneddade över en hyreshustomt kom en kvinna springande och ville se passet

IMG_1591
Från Kirkenes i Norge fortsatte resan till Arkangelsk vid Vita havet.

SPIONER

Vi kände oss som spioner och efter en stund återvände vi till fartyget. När vi dagen därpå lämnade Arkhangelsk följde samma procedur som när vi kom. Vi föstes ned  i maskinrummet och där blev i kvar i två timmar medan tullsnokarna rotade bland våra ägodelar. Vad dom letade efter fick jag aldrig riktigt klart för mig. Efter en odramatisk resa kom vi till England. När timmerlasten var lossad gick vi till London och vidare till Köpenhamn där jag mönstrade av.

S/S Marg levererades till ett norskt rederi i Haugesund 1920. Hon såldes och omdöptes till Selvik 1935. A/S Wilhelms Rederi i Fredrikstad köpte båten 1947 och döpte om den till Marg. Hon grundstötte och sprang läck utanför Holland, drogs flott och blev upphuggen 1955.