Vintern närmade sig och det gällde att snabbt mönstra på en båt och försvinna söderut mot varmare trakter. I slutet av november tog jag hyra på Svenska Orientlinjens m/s Thuleland. Hon var var byggd i Tyskland 1955, året innan jag kom ombord.

Fartyget trafikerade ett oroligt hörn av världen. Engelsmän och fransmän bombade egyptiska städer för att förhindra en nationalisering av Suezkanalen och i Algeriet pågick ett utdraget befrielsekrig. Marocko hade nyligen blivit självständigt. Det fanns en ovilja mot utlänningar och därför borde jag inte ha gått ensam en mörk kväll  i Casablanca.

NÄRA ATT BLI RÅNAD

På gatan mötte jag en kille som bad om en cigarrett. Vi växlade några ord på engelska, jag förklarade att jag var svensk sjöman och gav honom några cigaretter. När jag kom en bit längre ned på gatan blev jag överfallen av några yngre män och indragen i en port. Männen skulle just till att råna mig när killen som jag nyss pratat med kom springande. Det blev en kort ordväxling innan männen lite motvilligt lät mig gå.

BEIRUT BLOMSTRADE

I övrigt fick man vara på sin vakt när man gick i land i flera länder i Mellanöstern. I Latakia i Syrien fick vi inte lämna båten, det ansågs för riskfyllt. Beirut var däremot en blomstrande stad, ett finansiellt centrum med oräkneliga barer, nattklubbar och restauranger. Själv avstod jag från det hektiska nöjeslivet,  men några barrundor blev det. Jag minns att jag gick på bio och såg ”Trapets” med Burt Lancaster och Gina Lollobrigida i huvudrollerna.

Från Casablanca fortsatte resan till Malta. Det var juletid och en del av lasten bestod av danska kalkoner. Julafton firades till sjöss och på juldagens morgon anlöpte vi Valetta. En trevlig nyårsafton blev det i Pireus och på nyårsdagen fortsatte resan till Kreta för att lasta citrusfrukter hem till Sverige.

FLOTTAN KALLADE

När jag lämnade båten i Malmö hade jag inget bagage att släpa på. Resväskan hade stulits på Stockholms central några månader tidigare och kläderna på kroppen var allt jag ägde. Kvällen tillbringade jag på en trevlig restaurang och vid midnatt klev jag på tåget till Karlskrona för att göra värnplikten på bataljon Sparre. Thuleland sprang läck och sjönk i oktober 1982 men då hade jag för länge sedan lämnat sjön.