Rånare i Casablanca

Vintern närmade sig och det gällde att snabbt mönstra på en båt och försvinna söderut mot varmare trakter. I slutet av november tog jag hyra på Svenska Orientlinjens m/s Thuleland. Hon var var byggd i Tyskland 1955, året innan jag kom ombord. Fartyget trafikerade ett oroligt hörn av världen. Engelsmän och fransmän bombade egyptiska städer för att förhindra en nationalisering av Suezkanalen och i Algeriet pågick ett utdraget befrielsekrig. Marocko hade nyligen blivit självständigt. Det fanns en ovilja mot utlänningar och därför borde jag inte ha gått ensam en mörk kväll  i Casablanca.

BLEV ÖVERFALLEN

På gatan mötte jag en ung man som bad om en cigarrett. Vi växlade några ord och jag förklarade att jag var svensk sjöman och gav honom några Chesterfield. När jag kom en bit längre ned på gatan blev jag överfallen av några yngre män och indragen i en port. Männen skulle just till att råna mig när mannen, som nyss fått cigarretterna, kom springande. Det blev en kort ordväxling på deras språk och männen lät mig gå. Det lönar sig att dela med sig ibland.

6315C06F-5D0E-4848-AF42-8D3A6ABDC4BD_4_5005_c
M/S Thuleland Svenska Orientlinjen.

SKÖLDPADDAN

I Latakia i Syrien kom det ombord en man som sålde sköldpaddor. Han hade kräldjuren i en säck som han tömde ut på däck. Sköldpaddorna hasade i väg åt olika håll och en hamnade hos mig och fann en fristad mellan mina fötter. Jag köpte den vilsna krabaten, som fick bo i en låda i min hytt. 

När båten efter några veckor kom till Malmö måste vi skiljas. Det var nämligen dags att göra värnplikten som flottist i Karlskrona och sköldpaddor var inte välkomna på bataljon Sparre. Hemma i Härjedalen hade jag en tioårig  bror, som gillade djur så jag skickade paddan till honom. Sköldpaddor var ovanliga som husdjur på 1950-talet så Damaskus, som paddan döptes till, väckte uppmärksamhet i byn. 

BATALJON SPARRE

När jag lämnade båten i Malmö hade jag inget bagage att släpa på. Resväskan hade stulits på Stockholms central några månader tidigare och kläderna på kroppen var allt jag ägde. Kvällen tillbringade jag på en trevlig restaurang och vid midnatt klev jag på tåget till Karlskrona för att göra värnplikten på bataljon Sparre. Thuleland sprang läck och sjönk i oktober 1982 men då hade jag för länge sedan lämnat sjön.