Springpojke

Efter skoldagens slut var det min uppgift att passa småsyskonen. Dessutom skulle jag bära in vatten och ved. Vintertid brann det ständigt i köksspisen och då gick det åt mycket ved. Vatten hämtades från en källa, som fanns några hundra meter från vårt hus. Det kristallklara, kalla vattnet porlade sakta fram ur berget och fyllde hinkarna medan jag satt på en sten och väntade. Det var tungt och slitsamt för en tolvåring att gå den långa vägen flera gånger om dagen med en tung hink hängande i vardera armen. De dagar mamma hade stortvätt fick jag släpa hem åtskilliga hinkar.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Jag gillade att fiska och det fanns gott om  öring och harr i bäckar och åar. Eget foto.

GOTT OM LAXÖRING

Sommartid var det fiske för hela slanten. Fisken var ett välbehövligt tillskott på matbordet och jag kunde lättare slippa ifrån andra sysslor när det gällde att fiska. Jag fångade öring och harr i bäckar och åar och metade abborre i sjöarna. En halvmil utanför byn fanns en bäck med mycket laxöring. Bäcken kantades av knotig dvärgbjörk och runt omkring fanns kärr och mossar och marig tallskog. Dit gick jag ofta för att få vara ensam med mina drömmar och tankar.

FÖRSTA JOBBET

På våren 1950 flyttade vi till Lillhärdal, en by i södra Härjedalen. I  juni var jag klar med skolan efter sju läsår. Farsan ”hotade”med att skaffa en plats som bonddräng om jag inte fixade jobb själv. Läraren hade antytt att jag hade läshuvud men i farsans värld var det kroppsarbete som räknades. Nu gällde det att handla snabbt. Jag satte in en annons i tidningen Härjedalen där jag skrev: ”Femtonårig yngling önskar plats”. Jag var ju bara fjorton men ett år hit eller dig borde väl inte göra skillnad  resonerade jag.  Ett par dagar senare började jag mitt första jobb, som springpojke hos Svegs Livsmedel. Företaget hade en liten kött- och charkbutik i centrum och i utkanten av samhället, en anläggning där man slaktade och förädlade köttet.

TILL LIDINGÖ

IMG_1311
En glad springpojke 1951 och en liten ”medhjälpare”. Eget foto.

I januari 1951 fyllde jag 15 år och beslöt att se mig om i världen. En butik på Lidingö behövde en springpojke och det jobbet fick jag. I början av april klev jag på tåget till Stockholm. Genom stenkolsröken från ångloket såg jag hembygden avlägsna sig. I Stockholm var det vår i luften, solen sken och längs söderväggar blommade krokus och snödroppar. Jag tog taxi från Centralen till Lidingö, resan kostade åtta kronor. Evenius Livsmedelsbutik låg vid Stockholmsvägen 35 och vid Stockholmsvägen 37 fanns butikens mjölkaffär. Vi var två cyklande springsjasar och en som körde firmabilen. Springpojkarna inledde arbetsdagen med att köra ut mjölk till kunderna. Mjölkflaskorna placerades utanför dörrarna. På lördagarna skulle dubbelt så mycket mjölk delas ut och flaskorna fick därför köras ut på en släpkärra.

lidingo
En gata på Lidingö i början på 1950-talet.

MJÖLK OCH GODIS

En lördag kom jag på en strålande idé för att göra tillvaron behagligare. Innan jag åkte ut på min mjölkrunda stoppade jag fickorna fulla med godis från butiken. Godiset delade jag sedan ut till några småpojkar som sprang runt och delade ut mjölken medan jag satt på mjölkkärran och slöade.

Attachmen1
Butiken på Lidingö där jag var springpojke. Foto: Janos Csontos / Lidingö stadsarkiv.

Ryktet spred sig snabbt bland godissugna ungar och följande lördag kom ännu fler och ville hjälpa till. I den allmänna villervallan inträffade en del missöden. Mjölkflaskor gick sönder, andra hamnade på fel adress och folk ringde till butiken och klagade. Efter en tid blev jag inkallad till chefen Edvin Evenius, som uppmanade mig att i fortsättningen sköta jobbet på egen hand. Han undrade också, med glimten i ögat, hur jag kunde ha råd att köpa så mycket godis. Butiken var i drift fram till 1960-talet och fastigheten revs 1966.

 

 

Henrys raggarfik

Efter några härliga sommarveckor i Härjedalen var det dags att se sig om efter ett arbete.  Jag hyrde ett möblerat rum och fick anställning som chaufför hos Mjölkcentralen (nu Arla)  i Stockholm. Arbetet bestod i att köra ut mjölk till butiker och skolor.  Redan klockan fem på morgonen började jag arbeta och för att snabbt och smidigt komma till jobbet köpte jag en begagnad bil, en Chevrolet 1953.

1953-Chevrolet-Bel-Air-4d-Sedan-blue
Chevrolet Bel air 1953.

SKÅPBIL MED MAT

Efter tio månader vid Mjölkcentralen började jag även jobba som chaufför hos Norrmalms livsmedel. När jag ställt undan mjölkbilen för dagen åkte jag till Karlbergsvägen där Norrmalms Livsmedel låg och började jobb nummer två. De blå skåpbilarna med namnet Norrmalms målat med gula bokstäver på sidorna var en vanlig syn på Stockholms gator vid den här tiden. Norrmalms hade 32 butiker spridda över hela stan och det var till dessa vi körde ut varor. ICA köpte samtliga butiker 1970.

TRAFIKKORTET

När jag körde runt i Stockholm med skåpbilen fullastad med matvaror längtade jag efter att ratta tyngre fordon. Men för att få köra lastbil och buss i yrkesmässig trafik krävdes trafikkort. Busstrafiken Stockholm – Södertörn anställde folk som garagearbetare och under tiden fick man ta busskort på företagets bekostnad. Där började jag jobba 1961.

1949Pontiac
Pontiac 1949

Garagearbetarna jobbade skift. Dagskiftet sysslade i första hand med invändig rengöring av bussarna. Kvällsskiftet tvättade och parkerade bussar som rullade in under kvällen och natten. Vanligen var det 20 – 25 bussar som skulle tas om hand. Efter ett halvår körde jag upp för trafikkort och kunde nu även köra buss i yrkesmässig trafik.

 

IMG_1004
Danskväll på Henrys 1962. Eget foto.

ALLIGATOR I AKVARIUM

På 1950 och 1960-talen samlades raggarna  på Henrys, en restaurang i Skarpnäck i södra Stockholm, som ägdes av Henry Lindelöf.  En populär dörrvakt var Ramon Sylvan, som senare blev stuntman och skådespelare och bland annat spelade Starke Adolf  i en Pippi Långstrump-film. Innanför entrén fanns en alligator i ett akvarium. Henry hade två hundar, Dolly och Ascot, som ingav respekt. På Henrys var det dans till levande musik ett par kvällar i veckan.

JUKEBOXEN PÅ HÖGVARV

Lokala dansband avlöste varandra och kända profiler som Leif ”Burken” Björklund, Little Gerhard och Jerry Williams lockade många ungdomar till Henrys. När inga artister spelade gick jukeboxen på högvarv. Brorsan stod i baren och serverade köttbullar och potatismos för 2:95.

3
Jerry Williams på Henrys 1962. Eget foto.

Jag sålde min Chevrolet och köpte en Ford Customline årsmodell 1954. Jag minns att jag betalade 2600 kronor, vilket motsvarar drygt 30.000 kronor i dagens penningvärde. Jag ägde också en Pontiac 1949 i början på 1960-talet. Amerikanarna drog mycket soppa och även om man kunde tanka 12,5 liter för en tia var det ebb i kassan när månaden var slut.

1
Två tjejer visar sitt gosedjur. Kungsgatan 1962. Eget foto.

När kvällen kom tog man bilen och drog en runda på stan.  På Kungsgatan stod det ofta tjejer som ville åka med ut till ”Morsan” i Näsby Park eller till Henrys. Edith Jansson, eller ”Morsan” som hon kallades, drev ett populärt raggarfik. Kar de Mumma skrev en revy för Folkan om raggarmorsan. Hjördis Pettersson spelade Morsan. Vi var några ungdomar som fick fribiljetter till revyn och blev fotograferade tillsammans med skådespelarna.  Folkan var en teater vid Östermalmstorg, som lades ner 2001.

UNG JAKT

Edith Jansson skrev en bok, Ung Jakt, som gavs ut 1963 och där berättar hon bland annat hur hon tvingades stänga sitt fik efter påtryckningar från grannar och myndigheter.

img_1368
Little Gerhard på Henrys. Eget foto.

Henrys fik var från början en kiosk som Henry Lindelöf tog över i början på 1950-talet. Några år senare byggde han restaurangen, som han drev till 1969 då den såldes. Det blev sedan ett vanligt matställe under ett annat namn.

 

IMG_1470
Wake up little Susie och What you´ve dont to me var två av Little Gerhards stora hit. Eget foto.