Äventyret lockar

Röjan var ett blomstrande samhälle när vi flyttade dit 1947. Det fanns gästgiveri, pensionat, charkuterifabrik, två dagligvarubutiker och en kiosk. Mängder av turister  kom med tåg till Röjan och fortsatte med SJ:s bussar till vintersportorter i Härjedalen. När sedan busstrafiken flyttade i början av 1960-talet och Inlandsbanan förlorade sin betydelse för bygden, började tillbakagången och 2016 fanns endast elva fast boende i byn. Vi bodde i ett äldre hus som saknade all modern utrustning. På vintern kom kylan krypande genom de dåligt isolerade väggarna och det blev väldigt kallt. När jag kom hem från skolan skulle jag passa mina yngre syskon samt bära hem vatten och hugga ved. Vattnet hämtades från en källåder, några hundra meter från vårt hus.

e62587e8a3eee3c802bc6ec77ef2766327b14b2f0b4f7ca7c521d2afb60d4557
Sommartid var det fiske som lockade. Foto:Björn Wijk.

GOTT OM LAXÖRING

Sommartid var det fiske för hela slanten. Det fanns många vattendrag i närheten av byn där jag brukade fiska. Jag fångade laxöring och harr i bäckar och åar och metade abborre i sjöarna. Ibland nappade det bra och då kunde jag dra upp flera fina öringar. Fisken var ett välbehövligt tillskott på matbordet och jag kunde lättare slippa ifrån andra sysslor när det gällde att fiska. En halvmil utanför byn fanns det ett vattendrag med gott om öring. Bäcken kantades av knotig dvärgbjörk och runt omkring fanns kärr och mossar och marig tallskog. Det var vackert och rofyllt och dit gick jag ofta för att få vara ensam med mina tankar och drömmar.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Det fanns gott om öring i bäckarna. Foto: Björn Wijk.

INGEN DRÄNG

På våren 1950 flyttade vi till Lillhärdal i Härjedalen. I juni var jag klar med skolan efter sju läsår. Farsan tänkte ordna en plats som bonddräng om jag inte fixade jobb själv. Läraren hade antytt att jag hade läshuvud men i farsans värld var det bara kroppsarbete som räknades. Nu gällde det att handla snabbt för någon dräng tänkte jag inte bli. Jag satte in en annons i tidningen Härjedalen där jag skrev: ”Femtonårig yngling önskar plats”. Jag var ju bara fjorton men ett år hit eller dig borde väl inte göra skillnad. Jag fick svar på annonsen och ett par dagar senare började jag mitt första jobb, som springpojke hos Svegs Livsmedel. Företaget hade en kött- och charkuteributik i Svegs centrum och i Kåkstan, en bit utanför centrum, ett slakteri där man även förädlade köttet. Butiken saknade kylrum så jag fraktade kött-och charkvaror på en trehjulig transportcykel från slakteriet till butiken. Det var lådor och kartonger med korvar, syltor och pastejer och en rejäl lårklump som fröken Hjelm i butiken malde köttfärs av. Det som inte såldes under dagen skulle tillbaka till slakteriet och in i kylrummet.

Springpojken
En glad springpojke och ”medhjälpare”.

NYA ÄVENTYR

När jag fyllde 15 år 1951 ville jag se mig om i världen. En butik på Lidingö behövde en springpojke och det jobbet fick jag. I början av april klev jag på tåget till Stockholm. Genom stenkolsröken från ångloket såg jag hembygden avlägsna sig. I Stockholm var det vår i luften, solen sken och längs söderväggar blommade krokus och snödroppar. Jag tog taxi från Centralen till Lidingö, resan kostade åtta kronor. Livsmedelsbutiken låg vid Stockholmsvägen 35. Vi var två cyklande springsjasar och en som körde firmabilen. Springpojkarna inledde arbetsdagen med att köra ut mjölk till kunderna. Mjölkflaskorna placerades utanför dörrarna. På lördagarna skulle dubbelt så mycket mjölk delas ut och flaskorna fick därför köras ut på en dragkärra.

lidingo
En gata på Lidingö i början på 1950-talet.

MJÖLK OCH GODIS

En lördag kom jag på en strålande idé för att göra tillvaron behagligare. Innan jag åkte ut på min mjölkrunda stoppade jag fickorna fulla med godis från butiken. Godiset delade jag sedan ut till några småpojkar som sprang runt och delade ut mjölken medan jag satt på mjölkkärran och slöade.

Attachmen1
Butiken på Lidingö där jag var springpojke. Foto: Janos Csontos / Lidingö stadsarkiv.

Ryktet spred sig snabbt bland godissugna ungar och följande lördag kom ännu fler och ville hjälpa till. I den allmänna villervallan inträffade en del missöden. Mjölkflaskor gick sönder, andra hamnade på fel adress och folk ringde till butiken och klagade. Efter en tid blev jag inkallad till chefen Edvin Evenius, som uppmanade mig att i fortsättningen sköta jobbet på egen hand. Han undrade också, med glimten i ögat, hur jag kunde ha råd att köpa så mycket godis. Butiken var i drift fram till 1960-talet och fastigheten revs 1966.

 

 

Henrys raggarfik

Efter några härliga sommarveckor i Härjedalen var det dags att se sig om efter ett arbete.  Jag hyrde ett möblerat rum och fick anställning som chaufför hos Mjölkcentralen (nu Arla)  i Stockholm. Arbetet bestod i att köra ut mjölk till butiker och skolor.  Redan klockan fem på morgonen började jag arbeta och för att snabbt och smidigt komma till jobbet köpte jag en begagnad bil, en Chevrolet 1953.

1953-Chevrolet-Bel-Air-4d-Sedan-blue
Chevrolet Bel air 1953.

SKÅPBIL MED MAT

Efter tio månader vid Mjölkcentralen började jag även jobba som chaufför hos Norrmalms livsmedel. När jag ställt undan mjölkbilen för dagen åkte jag till Karlbergsvägen där Norrmalms Livsmedel låg och började jobb nummer två. De blå skåpbilarna med namnet Norrmalms målat med gula bokstäver på sidorna var en vanlig syn på Stockholms gator vid den här tiden. Norrmalms hade 32 butiker spridda över hela stan och det var till dessa vi körde ut varor. ICA köpte samtliga butiker 1970.

TRAFIKKORTET

När jag körde runt i Stockholm med skåpbilen fullastad med matvaror längtade jag efter att ratta tyngre fordon. Men för att få köra lastbil och buss i yrkesmässig trafik krävdes trafikkort. Busstrafiken Stockholm – Södertörn anställde folk som garagearbetare och under tiden fick man ta busskort på företagets bekostnad. Där började jag jobba 1961.

1949Pontiac
Pontiac 1949

Garagearbetarna jobbade skift. Dagskiftet sysslade i första hand med invändig rengöring av bussarna. Kvällsskiftet tvättade och parkerade bussar som rullade in under kvällen och natten. Vanligen var det 20 – 25 bussar som skulle tas om hand. Efter ett halvår körde jag upp för trafikkort och kunde nu även köra buss i yrkesmässig trafik.

 

HÅLLIGÅNG PÅ HENRYS

IMG_1004
Little Gerhard på Henrys 1962.

I början av 1960-talen samlades många ungdomar på Henrys, en restaurang i Skarpnäck i södra Stockholm, som ägdes av Henry Lindelöf.  En populär dörrvakt var Ramon Sylvan, som senare blev stuntman och skådespelare och bland annat spelade Starke Adolf  i Pippi Långstrump-filmen Pippi på Tivoli. Innanför entrén fanns en alligator i ett akvarium. Henry hade två hundar, Dolly och Ascot, som ingav respekt. På Henrys var det dans till levande musik ett par kvällar i veckan.

JUKEBOXEN PÅ HÖGVARV

Lokala dansband avlöste varandra och kända profiler som Leif ”Burken” Björklund, Little Gerhard och Jerry Williams lockade många ungdomar till Henrys. När inga artister spelade gick jukeboxen på högvarv. Brorsan stod i baren och serverade köttbullar och potatismos för 2:95.

3
Jerry Williams på Henrys 1962. Eget foto.

Jag sålde min Cheva och köpte en Ford Customline årsmodell 1954. Jag minns att jag betalade 2600 kronor, vilket motsvarar drygt 30.000 kronor i dagens penningvärde. Jag ägde också en Pontiac årsmodell 1949 och en nio år gammal Plymouth. Amerikanarna drog mycket soppa och även om man kunde tanka 12,5 liter för en tia var det ofta ebb i kassan.

EN RUNDA PÅ STAN.

När kvällen kom tog man bilen och drog en runda på stan.  På Kungsgatan stod det ofta tjejer som ville åka med ut till ”Morsan” i Näsby Park eller till Henrys. Edith Jansson, eller ”Morsan” som hon kallades, drev ett populärt raggarfik. Kar de Mumma skrev en revy för Folkan om raggarmorsan. Hjördis Pettersson spelade Morsan. Vi var några ungdomar som fick fribiljetter till revyn och blev fotograferade tillsammans med skådespelarna.  Folkan var en teater vid Östermalmstorg, som lades ner 2001.

IMG_1835
Hålligång på Henrys.

UNG JAKT

Edith Jansson skrev en bok, Ung Jakt, som gavs ut 1963 och där berättar hon bland annat hur hon tvingades stänga sitt fik efter påtryckningar från grannar och myndigheter. Henrys fik var från början en kiosk som Henry Lindelöf tog över i början på 1950-talet. Några år senare byggde han restaurangen, som han drev till 1969 då den såldes. Det blev sedan ett vanligt matställe under ett annat namn.IMG_1470