Äventyret lockar

Röjan var ett blomstrande samhälle när vi flyttade dit 1947. Det fanns gästgiveri, pensionat, charkuterifabrik, två dagligvarubutiker och en kiosk. Mängder av turister  kom med tåg till Röjan och fortsatte med SJ:s bussar till vintersportorter i Härjedalen. När sedan busstrafiken flyttade i början av 1960-talet och Inlandsbanan förlorade sin betydelse för bygden, började tillbakagången och 2016 fanns endast elva fast boende i byn.

Vi bodde i ett äldre hus som saknade all modern utrustning. På vintern kom kylan krypande genom de dåligt isolerade väggarna och det blev väldigt kallt. När jag kom hem från skolan skulle jag passa mina yngre syskon samt bära hem vatten och hugga ved. Vattnet hämtades från en källåder, några hundra meter från vårt hus.

e62587e8a3eee3c802bc6ec77ef2766327b14b2f0b4f7ca7c521d2afb60d4557
Sommartid var det fiske som lockade. Foto:Björn Wijk.

GOTT OM LAXÖRING

Sommartid var det fiske för hela slanten. Det fanns många vattendrag i närheten av byn där jag brukade fiska. Jag fångade laxöring och harr i bäckar och åar och metade abborre i sjöarna. Ibland nappade det bra och då kunde jag dra upp flera fina öringar. Fisken var ett välbehövligt tillskott på matbordet och jag kunde lättare slippa ifrån andra sysslor när det gällde att fiska.

En halvmil utanför byn fanns det ett vattendrag med gott om öring. Bäcken kantades av knotig dvärgbjörk och runt omkring fanns kärr och mossar och marig tallskog. Det var vackert och rofyllt och dit gick jag ofta för att få vara ensam med mina tankar och drömmar.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Gott om öring i bäckarna. Foto: Björn Wijk.

INGEN DRÄNG

På våren 1950 flyttade vi till Lillhärdal i Härjedalen. I juni var jag klar med skolan efter sju läsår. Farsan tänkte ordna en plats som bonddräng om jag inte fixade jobb själv. Läraren hade antytt att jag hade läshuvud men i farsans värld var det bara kroppsarbete som räknades. Nu gällde det att handla snabbt för någon dräng tänkte jag inte bli.

Jag satte in en annons i tidningen Härjedalen där jag skrev: ”Femtonårig yngling önskar plats”. Jag var ju bara fjorton men ett år hit eller dig borde väl inte göra skillnad. Jag fick svar på annonsen och ett par dagar senare började jag mitt första jobb, som springpojke hos Svegs Livsmedel.

Företaget hade en kött- och charkuteributik i Svegs centrum och i Kåkstan, en bit utanför centrum, ett slakteri där man även förädlade köttet. Butiken saknade kylrum så jag fraktade kött-och charkvaror på en trehjulig transportcykel från slakteriet till butiken. Det var lådor och kartonger med korvar, syltor och pastejer och en rejäl lårklump som fröken Hjelm i butiken malde köttfärs av. Det som inte såldes under dagen skulle tillbaka till slakteriet och in i kylrummet. Den mesta tiden gick åt till att köra hem varor till kunder och att skicka paket med kött och chark till butiker  i byarna runt Sveg.

NYA ÄVENTYR

Butiken på Lidingö. Foto: Lidingö Stadsarkiv.

När jag fyllde 15 år 1951 ville jag se mig om i världen. En butik på Lidingö behövde en springpojke och det jobbet fick jag. I början av april klev jag på tåget till Stockholm. Genom stenkolsröken från ångloket såg jag hembygden avlägsna sig. I Stockholm var det vår i luften, solen sken och längs söderväggar blommade krokus och snödroppar. Jag tog taxi från Centralen till Lidingö, resan kostade åtta kronor. Butiken låg vid Stockholmsvägen 35.

Vi var två cyklande springschasar och en som körde firmabilen. Lönen var 200 kronor i månaden samt mat och husrum. Jag delade en etta med kokvrå, med en av killarna. Vi åt lunch och middag på ett ölkafé. Maten uppskattades inte alla gånger. Trots upprepade klagomål återkom hackkorven och den stekta potatisen ofta på matsedeln. På söndagarna när ölkaféet var stängt fick vi lösa matfrågan själva. Då tog vi spårvagnen till Humlegården och i Stockholm  kunde man alltid hitta något billigt matställe. En spårvagnsbiljett kostade 30 öre.

Springschas på Lidingö 1951.

GODISSUGNA MEDHJÄLPARE

Springpojkarna inledde arbetsdagen med att köra ut mjölk till kunderna. Mjölkflaskorna – det fanns bara mjölk i flaskor på den tiden- placerades utanför dörrarna. På lördagarna skulle dubbelt så mycket mjölk delas ut och flaskorna fick därför köras på en dragkärra.

En lördag kom jag på en ”strålande idé”. Innan jag åkte ut på min mjölkrunda tog jag med mig godis från butiken. Godiset gav jag sedan till några småpojkar som delade ut mjölken medan jag satt på kärran och slöade.Ryktet spred sig snabbt bland godissugna ungar och följande lördag kom ännu fler och ville hjälpa till. I den allmänna villervallan inträffade en del missöden. Mjölkflaskor gick sönder, andra hamnade på fel adress och folk ringde till butiken och klagade. Efter en tid blev jag inkallad till chefen Edvin Evenius, som uppmanade mig att i fortsättningen sköta jobbet på egen hand. Han undrade också, med glimten i ögat, hur jag kunde ha råd att köpa så mycket godis. Butiken var i drift fram till 1960-talet och fastigheten revs 1966. Sedan 25 år tillbaka är ett hotell beläget vid Stockholmsvägen 35 där matbutiken låg.

Henrys raggarfik

Efter några härliga sommarveckor i Härjedalen var det dags att se sig om efter ett arbete.  Jag hyrde ett möblerat rum och fick anställning som chaufför hos Mjölkcentralen (nu Arla)  i Stockholm. Arbetet bestod i att köra ut mjölk till butiker och skolor.  Redan klockan fem på morgonen började jag arbeta och för att snabbt och smidigt komma till jobbet köpte jag en begagnad bil, en Chevrolet 1953.

1953-Chevrolet-Bel-Air-4d-Sedan-blue
Chevrolet Bel air 1953.

SKÅPBIL MED MAT

Efter tio månader vid Mjölkcentralen började jag även jobba som chaufför hos Norrmalms livsmedel. När jag ställt undan mjölkbilen för dagen åkte jag till Karlbergsvägen där Norrmalms Livsmedel låg och började jobb nummer två. De blå skåpbilarna med namnet Norrmalms målat med gula bokstäver på sidorna var en vanlig syn på Stockholms gator vid den här tiden. Norrmalms hade 32 butiker spridda över hela stan och det var till dessa vi körde ut varor. ICA köpte samtliga butiker 1970.

TRAFIKKORTET

När jag körde runt i Stockholm med skåpbilen fullastad med matvaror längtade jag efter att ratta tyngre fordon. Men för att få köra lastbil och buss i yrkesmässig trafik krävdes trafikkort. Busstrafiken Stockholm – Södertörn anställde folk som garagearbetare och under tiden fick man ta busskort på företagets bekostnad. Där började jag jobba 1961.

1949Pontiac
Pontiac 1949

Garagearbetarna jobbade skift. Dagskiftet sysslade i första hand med invändig rengöring av bussarna. Kvällsskiftet tvättade och parkerade bussar som rullade in under kvällen och natten. Vanligen var det 20 – 25 bussar som skulle tas om hand. Efter ett halvår körde jag upp för trafikkort och kunde nu även köra buss i yrkesmässig trafik.

HÅLLIGÅNG PÅ HENRYS

IMG_1004
 Little Gerhard på Henrys. Eget foto.

På 1960-talen samlades många ungdomar på Henrys, en restaurang i Skarpnäck i södra Stockholm, som ägdes av Henry Lindelöf.  En populär dörrvakt var Ramon Sylvan, som senare blev stuntman och skådespelare och bland annat spelade Starke Adolf  i Pippi Långstrump-filmen Pippi på Tivoli. Innanför entrén fanns en alligator i ett akvarium. Henry hade två hundar, Dolly och Ascot, som ingav respekt.

JUKEBOX PÅ HÖGVARV

Det var dans till levande musik ett par kvällar i veckan. Lokala dansband avlöste varandra och kända profiler som Leif ”Burken” Björklund, Little Gerhard och Jerry Williams lockade många ungdomar till Henrys. När inga artister spelade gick jukeboxen på högvarv. Elvis Presleys häftiga låtar spelades flitigt. Brorsan stod i baren och serverade köttbullar och potatismos för 2:95. Det fanns även pommes frites och hamburgare. Öl tappades upp i stora glas.

Jag blev bekant med sångare och musiker i flera ungdomsband och blev tillfrågan om jag kunde skjutsa i min minibuss. Banden spelade vanligen på ungdomsgårdar runt om i Stockholm och spelfria kvällar repade dom i någon lämplig lokal. Efter ett tag hade jag tre band att skjutsa och det var jobb så gott som varje kväll. I ett av de populära rockbanden fanns Jerry Williams yngre bror Arvid Fernström (Andy Williams), som senare omkom i en tragisk olycka. 

3
Jerry Williams på Henrys 1962. Eget foto.

Jag sålde min Cheva och köpte en Ford Customline årsmodell 1954. Jag minns att jag betalade 2600 kronor, vilket motsvarar drygt 30.000 kronor i dagens penningvärde. Jag ägde också en Pontiac årsmodell 1949 och en nio år gammal Plymouth. Amerikanarna drog mycket soppa och även om man kunde tanka 12,5 liter för en tia var det ofta ebb i kassan i slutet av månaden. När kvällen kom tog man bilen och drog en runda på stan.  På Kungsgatan stod det ofta tjejer som ville åka med ut till ”Morsan” i Näsby Park eller till Henrys. Edith Jansson, eller ”Morsan” som hon kallades, drev ett populärt raggarfik. 

Kar de Mumma skrev en revy för Folkan om raggarmorsan. Hjördis Pettersson spelade Morsan. Vi var några ungdomar som fick fribiljetter till revyn och blev fotograferade tillsammans med skådespelarna.  Folkan var en teater vid Östermalmstorg, som lades ner 2001. Edith Jansson skrev en bok, Ung Jakt, som gavs ut 1963 och där berättar hon bland annat hur hon tvingades stänga sitt fik efter påtryckningar från grannar och myndigheter. Henrys fik var från början en kiosk som Henry Lindelöf tog över i början på 1950-talet. Några år senare byggde han restaurangen, som han drev till 1969 då den såldes. Det blev sedan ett vanligt matställe under ett annat namn.

IMG_1470
Wake Up Little Susie och What You`ve Done To Me, var två av Little Gerhards häftiga låtar. Eget foto.