Öringen hugger

Röjan var ett blomstrande samhälle när vi flyttade dit 1947. Mängder med turister kom med tåg på Inlandsbanan och fortsatte med bussar till vintersportorter i Härjedalen. Det fanns gästgiveri, pensionat, charkuterifabrik och två matbutiker. Dessutom ett bussföretag och en cementfabrik. I samband med nedläggningen av trafiken på Inlandsbanan avfolkades Röjan och 2016 fanns det endast elva fast boende i byn.

C938DA00-32BF-45A7-9299-40DF30B89A14_1_201_a
Öring. Foto: Wikipedia.

Vi bodde i ett äldre hus som saknade all modern utrustning. På vintern kom kylan krypande genom de dåligt isolerade väggarna och det blev väldigt kallt. När jag kom hem från skolan skulle jag passa mina yngre syskon samt bära hem vatten och hugga ved. Vattnet hämtades från en källåder, några hundra meter från vårt hus.

e62587e8a3eee3c802bc6ec77ef2766327b14b2f0b4f7ca7c521d2afb60d4557
Sommartid var det fiske som lockade. Eget foto

TANKAR OCH DRÖMMAR

Sommartid var det fiske för hela slanten. Det fanns många vattendrag i närheten av byn där jag brukade fiska. Jag fångade öring och harr i bäckar och åar och metade abborre i sjöarna. Ibland var fisken riktigt på hugget och då kunde jag dra upp flera fina öringar. Fisk var ett välbehövligt tillskott på matbordet och det var lättare att slippa ifrån andra sysslor när jag fiskade.

Några kilometer hemifrån fanns det ett vattendrag med gott om öring. Bäcken kantades av knotig dvärgbjörk och runt omkring fanns kärr och mossar och marig tallskog. Det var vackert och rofyllt och dit gick jag ofta för att få vara ensam med mina tankar och drömmar. Ibland var jag hemifrån större delen av dagen och mot kvällen återvände en nöjd och stolt 12-åring med sin fångst.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Det fanns gott om öring i bäckar och åar. Eget foto.

I april 1950 flyttade vi till Lillhärdal i Härjedalen. I juni var jag klar med den sjuåriga folkskolan och det var dags att börja fundera på framtiden. Läraren hade antytt att jag hade läshuvud men i farsans värld var det bara kroppsarbete som räknades. Han  skulle ordna jobb som bonddräng om jag inte själv skaffade ett arbete. Nu gällde det att handla snabbt för dräng tänkte jag inte bli.

14-ÅRING SÖKER ARBETE

Jag satte in en annons i tidningen Härjedalen där jag skrev: ”Femtonårig yngling önskar plats”. Jag var ju bara fjorton men ett år hit eller dig borde väl inte göra skillnad. Jag fick svar på annonsen och ett par dagar senare började jag mitt första jobb, som springpojke hos Svegs Livsmedel. Lönen var 120 kronor i månaden och fria måltider. Min första ”egna” bostad var ett möblerat rum som jag delade med en bagare. Vi betalade 40 kronor var i månadshyra.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Här hyrde jag rum.

KORV OCH LÅRKLUMPAR

Företaget hade en kött- och charkuteributik i Svegs centrum och i Kåkstan, en bit utanför centrum, ett slakteri där man även förädlade köttet. Butiken saknade kylrum så jag fraktade kött-och charkvaror på en trehjulig transportcykel från slakteriet till butiken. Det var lådor och kartonger med korvar, syltor och pastejer och en rejäl lårklump som fröken Hjelm i butiken malde köttfärs av. Det som inte såldes under dagen skulle tillbaka till slakteriet och in i kylrummet. Den mesta tiden gick åt till att köra hem varor till kunder och att skicka paket med kött och chark till butiker  i byarna runt Sveg.

                                     _____________________________________                                   

DOFT AV NYSLAGET HÖ

En junivecka i mitten på 1950-talet hjälpte jag till med slåttern på en bondgård i Härjedalen. Det var en trevlig och minnesrik upplevelse, som säkert många äldre har varit med om. Då var slåttern fortfarande ett manuellt arbete.

52FE3C60-6C5B-4A3D-94D9-F41721FF93B1_1_105_c
Det doftade gott av nyslaget hö. Eget foto.

Efter en rejäl frukost begav vi oss ut på åkern. Bonden körde slåttermaskinen och vi andra gick efter och räfsade och hässjade. Alla på gården deltog i arbetet med liv och lust.

AE34F8E8-FC7F-4146-9981-7EB9B6F6E9BC_4_5005_c
Svagdricka.

Solen strålade från en klarblå himmel och det doftade gott av nyslaget hö. Ett populärt avbrott var när bondmoran kom ut på åkern med kaffekorg och en flaska med kall svagdricka.

Det inträffade total solförmörkelse medan vi höll på med slåttern.Den 30 juni 1954 blev det mörkt mitt på dagen och fåglarna tystnade. Det blev stor uppståndelse och folk stod med solsäkra glas och kisade mot himlen. Även jag skaffade ett mörkt glas och betraktade fenomenet. Det gällde att passa på, nästa totala solförmörkelse inträffar inte förrän år 2126.

Henrys raggarfik

Det var ett rejält tryck på dansgolvet när Jerry Williams lirade på Henrys. Ibland var det Leif ”Burken” Björklund som höjde stämningen när han drog igång med sitt signum Hey Baberiba. När det inte bjöds på levande musik gick jukeboxen på full volym.

29B494C9-5C84-4E79-8BB4-85E2C164E94A
Jerry Williams lirade på Henrys. Egen bild.

På 1960-talet samlades många ungdomar på Henrys, en restaurang i Skarpnäck i södra Stockholm. En populär dörrvakt var Ramon Sylvan, som senare blev stuntman och skådespelare och bland annat spelade Starke Adolf  i Pippi Långstrump-filmen Pippi på Tivoli. Innanför entrén fanns en alligator i ett terrarium. Henry hade två hundar, Dolly och Ascot, som ingav respekt. Ibland tog jag med någon kompis i Chevan och åkte ut till Henrys för att dansa och lyssna på musik.

JUKEBOXEN PÅ HÖGVARV

A476264B-3C35-4FAA-BDAD-36B0DB489C9D_4_5005_c
Fullt ös när Little Gerhard spelade 1961. Egen bild.

Det var dans till levande musik ett par kvällar i veckan. Lokala dansband avlöste varandra och kända profiler som Leif ”Burken” Björklund, Little Gerhard och Jerry Williams lockade många ungdomar till Henrys. När inga artister spelade gick jukeboxen på högvarv. Elvis Presleys häftiga låtar spelades ofta. Brorsan stod i baren och serverade köttbullar och potatismos för 2:95. Det fanns även pommes frites och hamburgare. Öl serverades i stora glas.

194920pontiac
Pontiac årsmodell 1949.

 FORD CUSTOMLINE

Det blev aktuellt att byta bil så jag sålde min Cheva och köpte en Ford Customline 1954. Amerikanare skulle det vara. Det var fri fart på vägarna och ibland gick det riktigt fort. Jag minns att jag betalade 2600 kronor för Forden, vilket motsvarar drygt 30.000 kronor i dagens penningvärde. Jag ägde också en Pontiac årsmodell 1949 och en nio år gammal Plymouth i början på 1960-talet.  Amerikanarna drog mycket soppa och även om man kunde tanka 12,5 liter för en tia var det ofta ebb i kassan.

FA984D71-1CF0-4E68-AAE1-42E1F06947D9
Hålligång på Henrys. Egen bild.

EN RUNDA PÅ STAN

När kvällen kom tog man bilen och drog en runda på stan.  På Kungsgatan stod det ibland tjejer som ville åka med till Henrys eller till Kafé Hollandia i Näsbypark. Hollandia var ett fik som drevs av Edith Jansson, eller morsan som hon kallades.

MORSAN BLEV REVY

Revyförfattaren Erik Zetterström, Kar de Mumma, skrev en revy om ”raggarmorsan” som spelades på Folkan och där Hjördis Pettersson hade huvudrollen. Vi var några ungdomar som fick fribiljetter till revyn och blev fotograferade tillsammans med skådespelarna. Folkan var en teater vid Östermalmstorg om lades ner 2001. Edith Jansson berättar i sin bok Ung jakt, som gavs ut 1963, att hon tvingades stänga kaféet efter påtryckningar från grannar och myndigheter.

IMG_1470
Little Gerhard sjöng ofta på Henrys, bl.a Wake Up Little Susie och What You`ve Done To Me. Eget foto.

Henry Lindelöf tog över en kiosk i början av 1950-talet. Några år senare byggde han restaurangen, som han drev till 1969 då den såldes. Det blev sedan ett vanligt matställe under ett annat namn.