Efter några härliga sommarveckor i Härjedalen var det dags att se sig om efter ett arbete.  Jag hyrde ett möblerat rum och fick anställning som chaufför hos Mjölkcentralen (nu Arla)  i Stockholm. Arbetet bestod i att köra ut mjölk till butiker och skolor.  Redan klockan fem på morgonen började jag arbeta och för att snabbt och smidigt komma till jobbet köpte jag en begagnad bil, en Chevrolet 1953.

SKÅPBIL MED MAT

Efter tio månader vid Mjölkcentralen började jag även jobba som chaufför hos Norrmalms livsmedel. När jag ställt undan mjölkbilen för dagen åkte jag till Karlbergsvägen där Norrmalms Livsmedel låg och började jobb nummer två. De blå skåpbilarna med namnet Norrmalms målat med gula bokstäver på sidorna var en vanlig syn på Stockholms gator vid den här tiden. Norrmalms hade 32 butiker spridda över hela stan och det var till dessa vi körde ut varor. ICA köpte samtliga butiker 1970.

TRAFIKKORTET

När jag körde runt i Stockholm med skåpbilen fullastad med matvaror längtade jag efter att ratta tyngre fordon. Men för att få köra lastbil och buss i yrkesmässig trafik krävdes trafikkort. Busstrafiken Stockholm – Södertörn anställde folk som garagearbetare och under tiden fick man ta busskort på företagets bekostnad. Där började jag jobba 1961.

Garagearbetarna jobbade skift. Dagskiftet sysslade i första hand med invändig rengöring av bussarna. Kvällsskiftet tvättade och parkerade bussar som rullade in under kvällen och natten. Vanligen var det 20 – 25 bussar som skulle tas om hand. Efter ett halvår körde jag upp för trafikkort och kunde nu även köra buss i yrkesmässig trafik.

HÅLLIGÅNG PÅ HENRYS

På 1960-talen samlades många ungdomar på Henrys, en restaurang i Skarpnäck i södra Stockholm, som ägdes av Henry Lindelöf.  En populär dörrvakt var Ramon Sylvan, som senare blev stuntman och skådespelare och bland annat spelade Starke Adolf  i Pippi Långstrump-filmen Pippi på Tivoli. Innanför entrén fanns en alligator i ett akvarium. Henry hade två hundar, Dolly och Ascot, som ingav respekt.

JUKEBOX PÅ HÖGVARV

Det var dans till levande musik ett par kvällar i veckan. Lokala dansband avlöste varandra och kända profiler som Leif ”Burken” Björklund, Little Gerhard och Jerry Williams lockade många ungdomar till Henrys. När inga artister spelade gick jukeboxen på högvarv. Elvis Presleys häftiga låtar spelades flitigt. Brorsan stod i baren och serverade köttbullar och potatismos för 2:95. Det fanns även pommes frites och hamburgare. Öl tappades upp i stora glas.

Jag blev bekant med sångare och musiker i flera ungdomsband och blev tillfrågan om jag kunde skjutsa i min minibuss. Banden spelade vanligen på ungdomsgårdar runt om i Stockholm och spelfria kvällar repade dom i någon lämplig lokal. Efter ett tag hade jag tre band att skjutsa och det var jobb så gott som varje kväll. I ett av de populära rockbanden fanns Jerry Williams yngre bror Arvid Fernström (Andy Williams), som senare omkom i en tragisk olycka. 

Jag sålde min Cheva och köpte en Ford Customline årsmodell 1954. Jag minns att jag betalade 2600 kronor, vilket motsvarar drygt 30.000 kronor i dagens penningvärde. Jag ägde också en Pontiac årsmodell 1949 och en nio år gammal Plymouth. Amerikanarna drog mycket soppa och även om man kunde tanka 12,5 liter för en tia var det ofta ebb i kassan i slutet av månaden. När kvällen kom tog man bilen och drog en runda på stan.  På Kungsgatan stod det ofta tjejer som ville åka med ut till ”Morsan” i Näsby Park eller till Henrys. Edith Jansson, eller ”Morsan” som hon kallades, drev ett populärt raggarfik. 

Kar de Mumma skrev en revy för Folkan om raggarmorsan. Hjördis Pettersson spelade Morsan. Vi var några ungdomar som fick fribiljetter till revyn och blev fotograferade tillsammans med skådespelarna.  Folkan var en teater vid Östermalmstorg, som lades ner 2001. Edith Jansson skrev en bok, Ung Jakt, som gavs ut 1963 och där berättar hon bland annat hur hon tvingades stänga sitt fik efter påtryckningar från grannar och myndigheter. Henrys fik var från början en kiosk som Henry Lindelöf tog över i början på 1950-talet. Några år senare byggde han restaurangen, som han drev till 1969 då den såldes. Det blev sedan ett vanligt matställe under ett annat namn.