Världen är bra liten! Det insåg den gången i Melbourne, Australien då jag stötte ihop med en ”gammal bekant”.  Min mamma arbetade på ett kafé i en lien by i Härjedalen när jag var liten. Det pågick stora skogsavverkningar runt byn och karlar från olika delar av Sverige jobbade med skogsarbete. På fritiden samlades många på kaféet. Jag var två år 1938 och sprang runt och busade med gästerna.

Tjugo år senare låg jag med en båt i Melbourne. En eftermiddag slank jag in på en pub för att ta ett glas. Jag kom i samspråk med en karl som också var sjöman och efter en stund kom vi underfund med att vi båda var svenskar. När mannen fick höra att jag var från Härjedalen berättade han att han 1938 hade arbetat som skogsarbetare där.

”Skogsarbetarna bodde i en by som hette Glöte och där fanns det ett kafé där vi brukade träffas”, berättade mannen. ”Jag minns att servitrisen hette Margit och att hon hade en liten pojke som hette Björn”. Gissa om sjömannen blev förvånad när jag berättade att den pojken var jag. Och lika förvånad blev jag över detta oväntade möte.