Ett märkligt möte

Världen är bra liten! Det insåg den gången i Melbourne, Australien då jag stötte ihop med en ”gammal bekant”.  Min mamma arbetade på ett kafé i en lien by i Härjedalen när jag var liten. Det pågick stora skogsavverkningar runt byn och karlar från olika delar av Sverige jobbade med skogsarbete. På fritiden samlades många på kaféet. Jag var två år 1938 och sprang runt och busade med gästerna.B0BEB104-6C93-418C-8E97-3CC6F3BCD6CE_1_201_a

Tjugo år senare var jag sjöman och låg med en båt i Melbourne.  En eftermiddag när jag var ledig från jobbet slank jag in på en pub för att ta ett glas. Jag kom i samspråk med en karl, som också var sjöman, och efter  en stunds pokulerande kom vi underfund med att vi båda var svenskar. När mannen fick höra att jag var härjedaling berättade han, att han 1938 hade arbetat som skogsarbetare i Härjedalen.

Melbourne
I Melbourne träffade jag sjömannen som varit skogshuggare i Härjedalen 1938.

”I byn Glöte där vi arbetade och bodde fanns det ett kafé där vi brukade träffas. Jag minns att servitrisen hette Margit och att hon hade en liten pojke som hette Björn”, berättade mannen. Gissa om han blev förvånad när jag talade om att den pojken var jag. Och minst lika förvånad blev jag själv över detta märkliga möte. Mannen bad att få min mors adress för att skriva ett brev. Han skrev också ett brev men fick aldrig något svar.