Stökigt i Biscaya

Efter en tid i land mönstrade jag jungman i s/s Aslög, en koleldad Svea-båt byggd 1916. Båten gick vanligtvis i nord- och östersjöfart men nu skulle det bli en ”långresa”. Biscaya kallas ibland för sjömannens grav på grund av alla skeppsbrott. Där låg vi nu och stampade i den grova sjön medan jättelika vågor sköljde över fartyget. Det knakade och gnisslade i skrovet och vattenmassorna spolade oavbrutet över däcket. När stäven rände in i en av dessa enorma vågor blev det tvärstopp och skakningarna fortplantade sig genom hela skrovet och till akterskansen där manskapet höll till.

IMG_1916
Ångaren Aslög var byggd år 1916. 

FOTOGENLAMPOR

Det var klokt att hålla sig under däck ty risken var annars stor att den oförsiktige skulle spolas överbord. Hjälpkärran som producerade elektricitet klarade inte påfrestningarna utan stannade och vi fick plocka fram fotogenlampor ur förrådet. Under de värsta stormdygnen var det svårt att sova. Man fick ta spjärn med armar och ben för att hålla sig kvar i kojen. Ena stunden befann sig akterskeppet långt under vattenytan för att i nästa stund rida på vågtopparna. Då skenade propellern fritt i luften en kort stund och skakningarna nådde sin höjdpunkt. Jag var sjösjuk och rädd och undrade i mitt stilla sinne vad jag egentligen hade på sjön att göra.

IMG_1901
Här vaskar vi skorstenen på s/s Aslög.

PÅ FRANCOS TID

Stormen avtog efterhand, vi ökade till full maskin och efter något dygn syntes den spanska kusten avteckna sig föröver. Vi tog ombord lots när vi kommit inom skärs och snart låg vi förtöjda i Bilbao. Det här var långt innan charterresorna kommit igång och det var spännande att komma till Spanien. Det var billigt och en svensk tia räckte länge. Det här var på general Francos tid och Spanien var en diktaturstat med hårdföra poliser. En dag hade en ung spanjor gömt sig ombord. Den tilltänkte fripassageraren upptäcktes innan båten avgått. Poliser tog med killen ut på kajen och spöade honom. Misshandeln avbröts först när vår kapten ingrep.

 FÖRSTA SCHAPPET

Båten gick vanligen i Nord och Östersjöfart och ofta kom vi till Holland och Belgien. I Antwerpen fanns det gott om krogar längs Schipperstraat och Fattiga Augusta och Snus-Maja var två välbesökta ställen. Det var också spännande för en 16-åring att komma till Tyskland och Frankrike och upptäcka nya saker. Det var ett bra gäng ombord och i hamnarna hade vi trevligt. Men det kunde även bli för mycket festande, som den gången i Rouen i Frankrike. När båten  skulle avgå en sen eftermiddag saknades flera ur manskapet. Förste styrman skickade då mig för att hämta dem. Jag tittade in på första schappet och där satt dom, men ingen ville gå ombord. Efter närmare en timme kom tredje styrman och vi lyckades övertala de upprymda ”gubbarna” att följa med tillbaka till båten. 

IMG_1896
Två glada sjömän på s/s Aslög.

SJÖFÖRKLARING

När vi kom till Antwerpen hölls sjöförklaring och hela besättningen kallades till förhör. Jag var bland de sista som kallades in. Kapten och ett par belgiska myndighetspersoner satt kring ett bord i salongen. De ville veta varför besättningen inte funnits tillgänglig då fartyget skulle avsegla från Rouen. Jag förklarade som det var att jag blivit skickad att hämta mina skeppskamrater och att jag sedan stått till rors hela natten. Det måste väl ändå tyda på att jag varit nykter, förklarade jag och kapten nickade instämmande. De  som varit på fyllan fick sparken och gick iland  i Malmö, som var den första svenska hamn vi kom till. Själv mönstrade jag av i Norrköping några månader senare.

EN SJÖMANS GRAV

En eftermiddag då vi var på väg från Stockholm med s/s Aslög och befann oss i närheten av Almagrundet, strax utanför Stockholms skärgård, hoppade plötsligt vår andre styrman överbord. Maskinen stoppades och en livbåt sattes i sjön. Tredje styrman och ett par matroser hoppade i livbåten och även jag blev beordrad att följa med. Det blåste en lätt bris men havet var lugnt. Vi började ro åt det håll där styrmannen senast hade setts flyta. Snart upptäcktes att dyvika – den propp som är till för att tillsluta avtappningshålet i botten på båten – saknades och att vatten strömmande in. När man hade tätat hålet rodde vi runt drygt en timme och sökte, dock utan resultat. Då sänktes flaggan på halv stång och resan fortsatte. Orsaken till den tragiska händelsen var att andre styrman hade druckit sprit tidigare under dagen och när han skulle gå på sitt arbetspass – fyra-åtta- vakten – var han inte helt nykter. När han nekades att tjänstgöra på bryggan tog han det drastiska beslutet att hoppa i sjön.

En reaktion på ”Stökigt i Biscaya

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s